Utrustning

Lokselens delar

2011-05-02 11:53 #0 av: Rita-S

En loksele finns i ett otal varianter, från selar anpassat finkörning med släde och gigg till selar anpassat att dra hövagn, harv och plog. Gemensamt för dom alla är att dom är anpassat att arbeta en längre tid, och att vara justerbar och lätt att hålla vid.

På bilden ser ni min fjordhäst med en arbetssele med tillhörande baksele. Jag tar för mig delarna nu bit för bit. Om ni vill se bilden i hela dens storlek klickar ni här och bilden öppnar sig. Vill ni se bilden i ett nytt fönster kan ni högerklicka och välja "öppna i nytt fönster", eller ni kan hålla inne tangenten Shift (den för att få en stor bokstav) samtidig som ni klickar på bildlänken.

1: Övre lokrem med nackputa. Nackputan är för att den övre lokremmen inte skal skava sig in i nacken på hästen, samt bli mer bekvämt över nacken. Övre lokremmen håller ihop lokorna över nacken som namnet säger.

2: Bossor (fasta). På denna arbetsselen är bossorna fasta, alltså monterat fast i lokorna. På dom rejäla arbets-selarna har du en lös bossring i trelagsläder i stället, samt lokor i rent trä utan stoppning. Detta är att föredra för riktigt tunga lass eller mycket lång tids arbete (typ full dag), men denna form av arbetssele duger utmärkt för några timmars vagn eller harv.

Fasta bossor är mycket använt till lättare arbets-selar/selar för tyngre vagnar samt finselar för släde och gigg. Då är det ett lager läder över stoppning av tagel eller undantagsvis ylle. I regeln används tagel då detta inte komprimmeras så mycket som ylle gör över tid, alltså tappar det inte passformen så lätt.

3: lokor. Dessa är i trä, med hål eller beslag till övre/nedre lokrem.

Skall nämnas att brevid dessa, samt brösta och giggsele (som jag kommer ta för mig i egen artikel) finns även något som kallas coller-sele. På en coller-sele är mycket likt med en loksele, men lokorna är inte lösa. Dom är format i en ring, som en bossring, bara med både trä och polstring som på lokor med fasta bossor. Dessa kan inte ställas överhuvudtaget och måste måttanpassas till varje häst, men ser mycket snyggare ut än vanliga lokor gör och används ofta på riktig fina selar. Det finns även något kallat halv-coller som då är öppningsbara på undersidan och därmed kan ställas litegrann, men det är fortfarande inte ett alternativ för dom som har fler hästar och fåtal selar.

I gamla dagar hade dom riktig fina stallarna en coller-sele till varje körhäst, nogrant anpassat denna hästen, men medelsvenssons i dag har inte råd med att ha en sele för den musklade, en for den omusklade och en mitt i mellan. Man väljer då att ha mer ställbara selar som brösta, giggsele, maraton, trav eller lok-sele i stället.

4: Söljstycke, används att fästa snedremmen till.

5: Snedrem. Snedremmens funktion var att lokorna och bossan inte skulle halka ner över huvudet på hästen när den får äta, så dessa skal gjärna vara lagom lösa så hästen kan röra huvudet fritt. Dom har inte någon bärande funktion i processen att dra vagnen, och är till för  bekvämlighet samt säkerhet. En häst som plötsligen får bossorna över huvudet när den böjer huvudet är ju mer benägen att skärras än en som inte får det exempelvis.

6: Dragläder. Dessa är nästan alltid i trelags läder på en arbetssele som detta. Det kan vara tvålagsläder på finseler, marathonselar, och armé-selar, men det är mycket vanligt med trelags även här. Detta är den remmen som tillsammans med lokorna och bossan drar lasset när hästen går framåt. Bossorna lutar mot övergången mellan hals och axel, och dragremmerna slutar ju i dragringen där skaklarna fästes, så hela tyngden ligger här. Detta är viktiga delar att se över regelbundet och smörja ofta så spänsten finns kvar. Många arbetsselar har justerbara dragläder med ett rejält spänne, andra har fasta så dom inte är ställbara.

7: nedre lokrem, håller ihop lokorna nedtill. Vanligt på finselar är att man har en enkelsydd rem som går genom ett hål på båda sidor, på rejäla arbetsselar har man oftast en hake så man inte ens behöver spänna upp remmen där.


8: Däckelputa. Dessa är ofta i trä på arbetsselar, finpolerat så dom är glatta, svagt avrundade för att passa in strax bakom manken. I vissa fall har man stoppade däckelputor, då stoppat med tagel, men det var mer vanligt att man gjorde en löstagbar däckelputa i ylle eller fårpäls.

9: Däckelbågen. På en riktig arbetssele är denna i stål, men den kan även vara en mjuk i flerlags läder. Enbart en gång har jag sett en finsele med däckelbåge i trä. Denna stabiliserar selen över hästens rygg och fördelar trycket som denna får av vikten på vagnen. Därmed bär den även upp vagnens vikt vid enbet.

10: Däckel tömring. Rätt självförklarande, här går tömmarna genom.

11: Uppfäste-ring/uppkäksring. Här fäster man rem från tränset till selen om man vill hindra att hästen kan sätta ner huvudet, dock har jag aldrig användt den själv som annat än upphäng för tömmarna när den hänger på selhängarn sin.. .Skrattande På finselarna blev dessa ofta använd för att få hästens upp huvud och krökt med inspänningstyglar.

12: Upphållsrem, håller upp dragläderna så det inte hänger ned brevid hästens ben och hindrar rörelsesfriheten.

13: Ryggstycke Går bak till svanskappan, ett hinder för selen att halka fram i nedförsbacke när vagnen hänger i selen. På arbetsselar är det vanligt att detta är ända form av "baksele", plog och harv har det inte med att siga fram, och hövagnarna hade broms oftast. Dock anser jag fortfarande att baksele är en nödvändighet av säkerhets-skäl, det är en billig åtgjärd för att undvika problem och skador.

14: Dragring med beslag, med ringläder bak. I denna fästes draglinorna samt att vagn eller släp fästes i denna.

15: Seltamp, seltunga. Kärt barn har många namn. I denna fäster man skaklarna. Seltampen kan vara i läder som på denna, dom rejäla arbetsselerna  har en platt seltamp i metall eller en oval ring.
Det finns hål till Sikel eller selpinnorna.

16: Däckelgjorden. Däckelgjordstroppen är på andra sidan. Däckelgjordstroppen är den med hål i, gjorden har spännet på. Denna fästes intill buken, och är den som stabiliserar däckelbågen så att denna inte halkar runt. Du behöver inte tajta till denna lika hårt som en sadelgjord, men du kan dra åt något hål så däckeln ligger stadigt.

17: Bukgjorden. Bukgjordstroppen är även den på andra sidan.
Bukgjordens funktion är att fånga upp vagnens rörelser så hästen inte blir bränd på bogen av rörelserna som selen får av vagnen. Bukgjorden skal därav vara lösare än däckelgjorden, man säger att en knuten näve skall komma in mellan häst och sele så det finns frihet för vagn och häst. Jag har sett bukgjordar som är ställbara på båda sider för större anpassningsfrihet, samma med däckelgjorden.

18: Svanskappan. Rätt självförklarande, fäster ryggstycket runt svansroten.

Bakselen:

19: Hindertyg, bakrem eller rumprem. I nedförsbacke är det denna som hjälper hästen att bromsa vagnen, så denna skal inte ligga lika lågt ner på rumpan som en slagrem. Hindertyget skal inte hindra hästens naturliga rörelsesmönster när hästen skrittar, travar eller galopperar, bara hjälpa hästen att bromsa vagnen.

20: Bakläderrem. Dessa fäster bakselen till framselen, och hjälper till att stabilisera den.

21: Ländstycke, bärstycke eller ländupphållsrem. denna remmen håller hindertyget upp så det inte halkar ner. Denna kan vara två separata remmar som korsas, en rem som är splittrad som den är på denna selen, eller en kombination av båda där du har långa justerbara remmar fäst i ett kortare ländstycke.

Visas inte på bild:
Loktömring som hänger från övre lokrem samt stångkoppelögla på lokorna, lösa draglinor.

Loktömringen fästes från övre lokrem och håller tömmarna ovanför snedremmen. Fastnar tömmarna under denna förlorar du mycket kontroll över hästen. Min plan är att ha en fastnitat D-ring i stället för att själv bestämma exakt vart tömmarna ligger mot lokorna.

Stångkoppelöglan används vid parkörningen och tistelstången till par fästes till selen här.

Lösa draglinor går från dragring till svangelen på en vagn, och är denna som skal dra vagnen för hästen. Skaklarna skal egentligen bara vila i sitt fäste, så att enbart vagnens tyngd skal ligga i däckeln, det är inte meningen att skaklarna ensam skall vara det hästen drar med. Med att använda draglinor och en rörlig svängel kan alltså hästen fritt röra sig på det sätt som är bäst lämpat för det tempo, rörelse och terräng utan att bli låst av skaklarna på samma sätt som om man enbart drar vagnen med skaklarna.
Det är inget större bekymmer med enbart skaklar på en lättare 2-hjuls vagn, har du större märker man ännu bättre fördelen med draglinor.

När man kör skall man dessutom ha ett riktig välanpassat körträns.
Självklart kan man använda ett vanlig ridträns att köra med, men enligt tävlingsreglement skall man ha ett eget körträns. Detta är av något bredare läder.
Inom brukskörning är det tradition att köra utan nosgrimma, men i tävlingar för maraton, precision och dressyr skall det vara en nosgrimma.
Tränset på bilden är ett enkelt körträns, medans här ser ni ett mer anpassat till dressyr.

på denna bilden ser ni kindstyckerna där bettet fästes, pannbandet, skugglappar, pannkläpp och käkrem.
Pannkläppens ända funktion är dekor, och för att dölja små vita stjärn i pannan så par där du har två likfärgade hästar men en har stjärn ser mer lika ut eksempelvis. I dressyr har utseendet stor vikt, och man vinner mycket på att ha två helt lika hästar. Om jag skulle köpa en fjordhäst till, ungefär lika kroppsbyggnad som Kex, samma färg, skulle jag tjäna på att behålla pannkläppen då Kex har stjärn.

Skugglapparna är ju för att hindra hästen se saker bak sig och skärras av detta, exempelvis brå rörelser, saker som flyger förbi. Dock har jag mer tro på att ständigt miljöträna hästen både med och utan vagn så den är van vid händelser bakom sig.

Det syns inte så bra, men käkrämmen har ett spänne på båda sidor, detta är för att man i dressyren skall kunne spänna till samma hål på utsidan i par eller flerspann av olika sorter så det ser lika ut, även om man har hästar med något olik grovhet i huvudet.

Nosgrimman skall vara fast, alltså fästes den på kindstyckerna. Nosgrimma är ett krav för dressyren enligt tävlingsreglerna.

När det kommer till tömmarna säger tradition att man skal använda bruna tömmar vid finkörning, då man från gammalt av använde svarta tömmar endast vid begravning. Tömmarna skal dessutom av säkerhets-skäl ha två hål, ett innanför det andra, så att om det vanliga hålet skulle gå sönder kan man ta sig hem trygt och säkert med 'reserv-hålet'. Det är vanligt numera med att det ligger en lös rem innanföre som bara är lagom lång så det kurvar sig runt bettet fast utan något spänne, så att slitagen på tömmen till stor del blir där.

Gemensamt för alla arbets-seler är att alla delar utan aldeles för stor kunnighet kan bytas ut vid slitage. Det mest kluriga är bossorna/bossring och dragläder där det blir en del söm, medans allt av ettlagsläder brukar vara fäst med en nit eller ett spänne, och har man en stadig hand kan man skära ut det själv. I gamla dagar var bonden en lädermakare lika mycket som bonde, man höll vid sin sele själv. Med regelbunden lädervård håller en sele i många år utan behov att byta remmar, men det borde ändå ingå i den dagliga rutin att kolla över selen efter arbetet innan man hänger bort den.

Att sy själv eller anskaffa skydd som man fäster innanför däckel och bossorna minskar behovet att tvätta av selen efter varje arbetspass för att ta bort svette och smuts, men vid att man låter bli använda sådana saker och hellre väljer att tvätta av selen med en fuktad trasa för sen att ge det ett lager fett varannan gång upptäcker man lättare om det har börjat spricka upp och försvagas.

Text och bild: Rita Simonsen

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2011-05-09 11:10 #1 av: penphotography

Bra skrivet Rita!Glad

~Penna~

Medarbetare på Körning iFokus

Anmäl
2011-05-09 13:56 #2 av: Gylfinir

En kommentar till skugglappar eller skygglappar som de oftare benäms.De är inte nödvändiga när man kör enbett men en hingst som körs med skygglappar är mer focuserad på arbetet i selen än på allt runt omkring, brudar, konkurenter mm.

Kör du par eller fyrspann är skygglappar ett måste. De är till för att man skall kunna lägga pisksnärten på den ene utan att den andre störs liksom att vid fyrspann snärten inte skall riskera att skada ögat på stånghästarna när man korrigerar/driver förlöparna.

Det är alltså inte så att man ska använda skygglappar för att kurera en bakskygg häst. Det görs bäst med systematisk träning om det överhuvud taget går att kurera. (Ibland lyckas man men långt ifrån alltid)

Så en kommentar till bilden. Ländstycket ligger alldeles för lång bak. Det skall ligga rakt ovanför hintertyget så att det bildas en likbent triangel av ländstyckats remmar. Någonstans mitt för höftbenet brukar ländstycket hamna för att uppnå en sådan triangel.

Om man däremot behöver använda slagrem så skall den ligga där ländstycket på bilden ligger. Då kan inte hästen få kraft när den försöker slå.

Anmäl
2011-05-09 15:14 #3 av: WinterPrince

#2 Kan man ha baksele och slagrem samtidigt?

Mvh Emelie & Jack
Exa Equestrian, Ingen död fisk, 141km

Anmäl
2011-05-09 15:27 #4 av: penphotography

Slagrem och baksele.

~Penna~

Medarbetare på Körning iFokus

Anmäl
2011-05-09 15:43 #5 av: WinterPrince

Kanoners!

Mvh Emelie & Jack
Exa Equestrian, Ingen död fisk, 141km

Anmäl
2011-05-09 15:51 #6 av: Gylfinir

#3 och 4

Alldeles riktigt att man kan ha baksele och slagrem samtidigt

MEN om slagremmen skall fungera tillförlitligt skall den inte ligga som på bilden #4 utan precis framför spännena till svanskappan. Precis där ländstycket på bilden över Rita-S fjording ligger.

Om slagremmen ligger där tar minimerar man styrkan i hästens försök att slå upp bakdelen och få kraft i bakbenen att slå.

Att ha slagremmen mitt över korset precis där ländstycket skall ligga riskerar bara att remmen går av och hästen lyckas slå i alla fall.

Anmäl
2011-05-09 15:55 #7 av: Gylfinir

Ett ord för mycket i förra inlägget. Så här ska det stå

Om slagremmen ligger där minimerar man styrkan i hästens försök att slå upp bakdelen och få kraft i bakbenen att slå.

Anmäl
2011-05-09 21:41 #8 av: Rita-S

Jopp jag är medveten om att bakselen låg för långt bak, vilket även kommenterades i tråden "Nya selen" där jag postade bilden första gången :) Jag provade den på och gick med honom ett tag för att se om den låg bra, vilket den inte gjorde. Måste altså justera mer på den och om det inte kan justeras så den stannar där den skall vara måste jag ha en annan baksele helt änkelt! Man kan inte använda utrustning som inte ligger bra i körningen heller. Men tack oavsett för påpekandet, man måste tänka säkerhet, och jag är tacksam för kommentaren även om jag redan visste om det som påpekades! Uppskattas med skarpa ögon :)

Bra att veta det om skugglapparna forövrigt, jag har bara skogskört tills nu, inte tävlingskört så jag har inte själv använt skugglappar alls på min häst! Nu har jag dessutom bara kört med en häst i taget, men bra att veta bruksområdet vid tävling av par eller 4spann! Tack! :D

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2011-05-09 22:02 #9 av: Gylfinir

#8 Min kommentar om ländstyckets läge på din bild var alls inte menad som kritik till dig. Du har skrivit en väldigt bra artikel om lokselen så jag tyckte det var synd att folk skulle tro att det var ett korrekt läge av den på bilden.

Det är inte lätt att få till allting alldeles själv. Särskilt inte när man håller i tömmarna. Jag har en bild här av mitt ekipage då jag sitter på kuskbocken. Selen låg perfekt när jag stod bredvid och kikade men  i drag så visade det sig att bröstan låg alldeles för lågt. Det kunde jag inte se från kuskbocken utan just detta foto hjälpte mig.

Så ta det inte som kritik. Är det inte meningen att man via den här siten ska få en massa råd och tips? Alla som har ögonen öppna och en positiv attityd lär sig något nytt varja dag.

 

Anmäl
2011-05-09 22:08 #10 av: Rita-S

#9 Men vart i mitt inlägg tolkas det som att jag tog det negativt när du påpekade att bakselen låg långt bak? Jag tackade ju för skarpa ögon och kommentaren  även om jag redan visste den hamnade långt bak?

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2011-05-09 22:13 #11 av: Gylfinir

Mer angående bilden i #9.

Här kan man se ett korrekt läge av slagremmen.

Men man kan också se en alldeles för lång förbygel. Allstå den remmen som går från gjordarna upp mellan frambenen och fäster i bröstan.

Dess syfte är att se till att bröstan inte åker upp för högt. När den är så här lång som på min bild här så finns det risk att hästen trasslar in sig i den med ett av frambenen.

Som sagt alla kan vi lära oss nåt varja dag.........

Anmäl
2011-05-09 22:26 #12 av: Rita-S

Ja det att sela är inte alltid lätt, och jag har upplevd att från en dag till en annan få justera på selen så den ligger bra även dagen efter den låg perfekt med en annan inställning. Det är ju även en del med hur hästen rör sig. Därav gillar jag mycket justerbara seler. 

I övrigt skal jag ha ut en sadelmakare i morgon kväll för att ta mått till en specialsytt baksele just till Kex! Kommer bli riktig spännande. Skal visa lite olika bilder på bakseler och visa hur jag tänkt mig att den skall se ut.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2011-05-10 19:22 #13 av: Zaphix

Jättebra artikel, lärorik för mig som är nybörjare. :)

Anmäl
2011-05-10 22:14 #14 av: Gylfinir

#12 Jag måste fråga en helt annan sak. Jag har aldrig hört ordet skugglappar. Skygglappar har jag alltid hört.

Är det någon lokal benämning, dialekt eller liknande.

Lite häftigt med svenska språket och alla dess olika sätt att benämna.

Du kan väl berätta var du fått ordet ifrån. Om det är nån gammal körkarl eller så. Intressant i alla fall tycker jag

Anmäl
2011-05-10 22:19 #15 av: Rita-S

Är nog bara jag som försvenskar ett svenskt ord tror jag nog :) Skyggelapper heter det på norska, sen har jag för mig jag kan ha hört skugglappar sagt av nån skånsk körgubbe jag talade med nån gång kanske.. 

Kan berätta jag har haft sadelmakarn ute för att ta mått i dag till en ny baksele till min häst :) Som jag mistänkte var hindertyget något kort så det gick inte att fixa till det, men nu kommer jag få en ny baksele anpassat honom!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2012-02-22 18:39 #16 av: Anna452

Ville bara lägga till i det stycket där det står om nosremmen, man får straffpoäng för att tävla i skog- eller brukskörning och plöjning, om man har nosgrimma/nosrem. Likadant får man straffpoäng om man har stångbett och/eller kedja (separata straffpoäng). Ville bara att det ska med så att ingen blir överraskad på tävling sen.

Anmäl
2012-02-22 19:14 #17 av: penphotography

#16 Bra! Glad

~Penna~

Medarbetare på Körning iFokus

Anmäl
2012-02-23 09:00 #18 av: Anna452

Förresten, det är ju rätt intressant att man får straff om man saknar nosgrimma i dressyrtävling men man får straff om man har det på brukstävlingarna!

Anmäl
2012-02-23 09:08 #19 av: Rita-S

förmodligen för att brukskörning är med rötter i traditionen inom lantbruk och vanlig bruk då nosgrimma inte användes. bara gissning från min sida. Dom flesta äldre körkarlar jag talar med säger att nosgrimman bara är till hinder för hästen när den skall dra tungt. Jag vet inte riktig om jag helt förstår vad dom menar, men jag tror jag har en magkänsla som förklarar det för mig ändå.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.