2011-05-20 10:46 #0 av: penphotography

Läs om Camilla och kallblodstravaren Dacke.

Berätta lite kort om dig själv, vem är du?
Jag heter Camilla och är bosatt strax utanför Sundsvall. Utanför hästeriet så gör jag praktik på ett handtryckeri, är fascinerad av kreativt skapande och pysslar endel med målande, keramik och annat sånt.

Min hund är såklart också en stor del av mitt liv, en cavalierhane på 12 år.

Vet inte riktigt hur relevant dte jag skrivit är, men ja.. Här är den iaf. :)

När började du att köra och varför?
Jag började köra strax efter att jag köpte min häst i juli -10, var intresserad av körning innan och hade följt med vänner och kört ibland. Så när jag skulle gå från att ha en halvfoderhäst till en egen häst blev det såklart en som var erfaren framför vagnen.

När jag köpte vagn och sele var det tänkt att jag skulle köra som komplement till ridningen och övriga arbetet, men nu har det snarare blivit tvärtom. Blev helt fast i körningen, så är väl det jag satsar på nu.

Berätta lite om din häst/hästar.
Jag har en kallblodstravare på 10 år vid namn Docke Doj (e: Järvsöfaks ue: Pilmingutt) som i vardagen kallas för Dacke eller bara "herrn".

Han är travtränad sedan han var två år, men kvalade inte förrän han var åtta år. Har en väldigt bra trav när han får till den, men har förslitningsskador på ena frambenet som orskar en rörelsestörning och håller heller inte för travträningen.

Men han är körd på ett bra sätt, ingen "typisk travträning" utan verkar ha varit mycket fokus på lyhördheten då så fort tränaren/uppfödaren märkt att han inte lyssnat så bra gått tillbaka till att tömköra en tid.

Dacke är en rolig häst, väldigt smart och tar gärna en massa egna initiativ. Han har åsikter om det mesta, men har en positiv attityd till livet i allmänhet. Alla andra hästar i stallet står och vilar i hagen med öronen lite halv bakåt, medan Dacke kan stå med huvudet nästan i marken och halvblundar, men öronen är alltid riktade rakt framåt. En genuint glad häst.

Han kan vara lite mindre lätt att träna med, han gör aldrig något han inte ser varför han ska göra. Det betyder att man måste hela tiden fokusera på att motivera honom och göra saker han tycker är roligt.

Har man bara lyckats förstå hur han fungerar, då är han en superrolig häst, men det gäller att man har samma humor som honom.

Kan tillägga att han tränas enligt Parelli Natural Horsemanship, vilket är en bra metod för oss, men effektiviserar träningen med klicker och havre.

Vad är det bästa och sämsta med körning?
Det bästa med körning är nog att det är en sån härlig känsla att fara fram snabbt bakom en häst och se all kraft den använder. Det bästa jag vet är att ta en snabb galopp med vagnen och bara njuta av att se hur glas hästen blir av det.

Det sämsta är nog att det tar sån tid att sela och spänna för vagnen i jämförelse med att sadla och bara hoppa upp. Känns lite väl bökigt ofta, så resulterar i att jag kör mindre än jag egentligen vill.

Tävlar du och i så fall i vilken gren?
Jag tävlar inte ännu, har bara varit med i en precisionstävling på klubbnivå. Men fick mersmak av det, så vi siktar mot fler tävlingar.

Mål och ambitioner med körningen? 
Mitt mål är att nån gång starta i maratontävlingar, det är vad jag siktar mot och har som motivationsbild i huvudet. Ser så vansinnigt roligt ut.

Skulle också gärna pyssla med brukskörning och lite sånt, plöja åkrar är också något jag har som mål att vi ska klara av i framtiden.

Men annars är målet att herrn ska vara så avslappad och trygg som möjligt. Målet är att kunna köra ut tillsammans med andra hästar i alla gångarter utan att herrn ska bli stressad, just nu går det knappt i skritt.

Vilken tycker du är den bästa förebilden inom körning?
Den person jag känner till vars hästfilosofi stämmer mest överrens med min är Hans Sidbäck. Än sålänge bara läst texter/böcker han skrivit, men siktar inom relativt snar framtid attn försökta träna för honom.

 

Foto: Roger Larsson (löpsedeln) och Camilla Larsson (artikeln)