2011-06-30 22:54 #0 av: Rita-S

En artikel i serien om hästraser som har blivit populära körhästar eller som sedan längre tid är framavlade till det. Under 1700-talet utvecklades en körhäst i Tjeckien på uppdrag av Österriska kejsar Rudolf II, för att få en ståtlig körhäst till högtidliga anledningar. Resultatet var mycket lyckat, trots bränder och krig som hotade med att ställa till det för stuteriet.


Bilden är lånad från Wikipedia Commons.

År 1579 grundades stuteriet Kladrub i dåvarande Österrike/Ungern av kejsar Rudolf II, med mål att utveckla en ståtlig och högrest körhäst med de bästa egenskaperna.  Basen var spanska och andalusiska hästar, samt även hästar från Italien och vissa tyngre men ädla tjeckiska kallblodshästar för att uppnå en viss tyngd i kroppsbyggnaden. Det importerades även hästar från Danmark, Irland, samt Oldenburger och Holsteiner hästar från TYskland.

Naturligt nog var dom första hästarna rätt tunga raser tack vare kallblods-linjerna, framavlad för att dra dom tunga ceremoniella och pampiga vagnarna ofta nedlässade med guld och folk (som nog inte alltid var dom smalaste), oftast som 4 eller 6-spann. Färgerna variedare mycket, men ett selektivt avelsprogram inleddes med att enbart följa ett avelsprogram med  18 vita ston och 18 svarta hingstar. En naturlig selektion skedde vid detta så avkommerna oftast var bara skimmel eller svarta. Till stöd av detta importerades lippizaner-hästar för att hjälpa med färgvalet.

1756-1763 härjade 7-års kriget, och stuteriet evakuerades, dom flesta hästar skickades till Ungern eller Slovakien, detta för att rädda stuteriet från undergång. Trots försök att spara stuteriet härjade en brand i 1757 som forstörde 200 år dokumentation av avelsprogrammet och all historia och stamböcker gick förlorade. Därav finns det enbart kvar grunden till 6 hingstar och fram till nu trots att dessa hingstar inte var dom första. Dessa 6 hingstar var Pepoli, Maestoso, Favory, Barzoi, Legion och Rudolfo.

1918 tog Tjekkia över stuteriet Kladrub, och tog därmed över planeringen hur rasen skulle utvecklas vidare.

År 1930 beslöts det att den svarta delen av kladrubern skulle bort, detta pga det växande hatet mot det Habsburgska hus i Österrike,  och större delar av dom svarta individerna slaktades, till viss del även dom vita,  och stamboken skrevs helt om. Detta ansågs av fler att vara fel då det fanns vissa skillnader mellan dom vita och svarta hästarna, dom vita blev ofta mer fullblodsliknande, mer högrest och smäcker medans den svarta blev ofta något grövre byggad med större huvud. Några få svarta hästar sparades, och aveln på även svarta kladruber har nu tagits upp igen av det nyuppstartade stuteriet i Slatinary.


Bilden är lånad av Havrda och ligger på Wikimedia Commons

Rasen är i dag inte särskillt vanlig utöver öst-europeiska länder, men nyligen köptes det in ett antall Kladrubers till Livgardets DragonmusikKår med gott resultat.

Exteriören på kladruber är en högrest häst, mellan 160-175 cm hög. Dom allra flesta individer är skimmel av färg, men svarta och bruna hästar förekommer än på stuteriet i Slatinany. Som dom flesta raser avlad med körning som mål har kladruber en lång rygg som skall vara mycket gott muskelsatt. Rörelserna skall vara mycket stora, eleganta och luftiga, mest vikt har man lagt på skritt och trav men även galoppen är landvindande och luftigt.

Rasen är känd för att vara lugn och sansad, uthållig och samtidig snabb. Detta gör rasen mycket bra lämpad åt tävlingar i alla former, inte bara framför vagn men även inom dressyren, ett arv dom har från dom många dressyr-raserna som ingick i basen för att bilda rasen. Utseendemässigt har huvudet mycket gemensamt med spanska raserna, med den såkallade "spanska näsan", en konvex näsrygg, lagom stora öron, bred panna och skall ge ett majestetisk intryck. Halsen skall vara lång och litet svanlik, tjock man och svans. Huvudet skall bäras upp högrest.

Bred bringa och höga axlar gör det möjligt att dra vagn med luftiga rörelser snabbt och länge, och benen skall vara kraftiga men samtidig se eleganta ut. Hovarna skall ha lagom bra vidd i förhållanden till benbyggnaden för ett stadig frånspark när man drar.

 

Foto löpsedelsbilden: Lubomír Havrda