Har du ändrat något i kosten? Bytt höleverantör, börjat ge tillskott eller något annat? Det kanske låter himla långsökt. Men min häst kan bli jäkligt rädd och någon gång har jag faktiskt trott han blivit knäpp. Skenade femtio meter med skyhög puls pga ett traktorredskap långt ut på åkern. De gånger detta skett fick han första gången tillskott av brännässla och andra gången två dl sojamjöl. Han klarar bara en dl sojamjöl. Annars blir han som många hästar kan bli av havre. Det var som om synen helt förändrades. Hans logik förändrades och han förstod helt plötsligt inte att en person kunde försvinna bakom en buske och sedan dyka upp igen. Det fattade han ju annars.

Jag har egentligen inget bra svar. 

En vän hade en ponny som upplevdes som väldigt märklig ibland i olika situationer. Men så visade det sig efter några år att den nästan var blind. Fantastiskt vilket enormt förtroende den hade till sin kusk med tanke på att den tävlade till och med medelsvår klass.

Den ponnyns livsberättelse tänker jag ofta på när hästarna inte gör som man förväntar sig. Nu behöver det inte vara så drastiskt att din ponny är blind men historien kanske kan ge ett uppslag till vart man kan börja leta efter svaret till beteendet.

Det din shettis gör är typisk för vissa typen (mentalt) av Shetländere. Vi har i tiden haft 2 stycken med samme beteende - den ene av dom "Frederik" är körpony i dag.

Det din pony vill berätte är att han inte präcis bryr sig om att dra en vagn, - därför är han också snäll på annat vis.

Mit råd är att du belönner honom vid att "ge honom fri" - dvs. sela upp och kör myckat kort (100 m) i et par tre minutter och sen selar av och använder gott om tid för at puzle honom - senare öker du tid och distans mycket langsomt …

Stoppa medan det går bra !

Lite besvär, men det lönner sig …

Mvh. Bjarne / www.russ-park.dk

Bild af Frederik som funker bra i dag efter re-träning.

För mig låter det som en häst som har ont. Jag hade konsulterat en veterinär som kan röntga hästen eller en välutbildad eqiterapeut som kan avgöra om hästen har ont eller inte. 

Om de har problem i ryggen så kan det vara så att när du lät hästen vila hos dig de 2 första månaderna i lugn och ro så kan det onda ha läkt och sedan när du satte igång den så sakta så han den bygga muskler som förhindrade det onda. Sen blir det alltid förändringar med årens gång och i kombination med att den kanske har halkat i hagen eller något annat så ger det sig tillkänna igen.

Vi har en häst i vår bekantskapskrets som ibland under ridning blev livrädd (för inget alls) och fick högpuls där de först tog ut eqiterapeut som sade att den inte verkade frisk i ryggen och hon rekommenderade rygg röntgen. På röntgen så visade sig att hästen hade grava fel som var anledningen till att nerver kom i kläm och om den ska kunna användas som ridhä. st så var det tvunget att först bygga ryggmuskler med hjälp av tömkörning. 

Om han har brist på något så kan du ju även diskutera det med en veterinär. 

Lycka till!

===

Tack för alla svar!

Han är helt genomkollad (röntgen, hältutredningar osv) av veterinär och därefter helt genomkollad av en eqiterapeut (i december -12 och i februari i år), men de hittar ingenting. Alla kotor osv ligger där de ska, inga inflammationer. Har fått jättemycket beröm för att han är i så fint skick. Dessutom har vi tagit prover på honom, men det visar inget alls. 

Har också funderat på synen…det var det enda som veterinären var osäker på. Inte blind men det kanske finns något synfel där…

"Det var som om synen helt förändrades. Hans logik förändrades och han förstod helt plötsligt inte att en person kunde försvinna bakom en buske och sedan dyka upp igen. Det fattade han ju annars."
Ungefär så där känns det. Dock har inget i kosten ändrats :/

Han vill ju dra vagnen, det känns inte som han gör detta för att slippa undan, men det är absolut värt att testa att "sluta då det går bra". 
Igår hade vi ett jättekul pass i paddocken. Vi slutade när det gick som bäst.

Vill gärna ha mer tips! Och fortsatta diskussioner :)

Då skulle jag kolla upp synen för säkerhets skull.

#3. Det tycker jag låter som rasfördomar.

Känns som du kollat det mesta. En tanke bara. Har han massor med pannlugg och man? Har märkt på min nordis att om man fläta upp det så att han ser bättre så brukar han vara mindre "flyktbenägen". Jag vet inte om luggen ibland blåser upp så vår nordis blir överraskad ibland. 

Tror inte det är något typiskt shettisbeteende utan jag tror att det verkligen "händer" något eftersom det blir så plötsligt och bångstyriga ponnisar får väl inte hög puls?

Har körvänner som hade världens tryggaste nordsvensk som plötsligt bara stack hialöst som också kollades av veterinär och efter många undersökningar så trodde veterinären att den fick migränanfall och därför sprang pga av smärta men det gick aldrig att sätta fingret exakt på vad problemet var. Huvudvärk och synrubbingar hör ju ihop iallafall. Men egentligen vet jag inte om hästar kan ha huvudvärk eller migrän.

Vi har en KWPN som har mild sadeltvång och som ibland far iväg. Fick tipset att använda bomull i öronen och vi har gjort det i kanske 3 månader och han har inte farit i väg någon gång sedan vi började med öronproppar. Det är ju lätt att prova iallafall att stoppa bomull i öronen.

Har du pratat med flera veterinärer så kanske du kan få flera förslag på vad som kan vara problemet? Ibland får man ha lite tur att träffa på en veterinär som känner till udda problem för det som du beskriver känns ju inte vanligt. Får han samma beteende i hagen också eller är det bara när ni är ute i skogen? Om du har möjlighet att filma honom under en reaktion så är det väldigt bra att visa upp för en ev. veterinär.

#6 Har kollat synen igen, men veterinären är så tveksam, för alla tester/undersökningar visar bara bra. Ändå kan han hoppa till för en rörelse/ljus/skugga för att andra stunden inte reagera överhuvudtaget (under veterinärbesöket tex medan vi står och pratar). Nu är vi (vet. o jag och resten av stallfolket) snart inne på nåt i hjärnan som trycker på "synnerverna" då och då…  

#8 Har försökt filma honom, men de flesta av gångerna "gör han ingenting" alls när vi är ute. Kan gå mellan någon dag till flera månader/år mellan "rädslorna".
Ingen skillnad i hur mycket han jobbar (så tror inte det är hittepå för att han skulle vara understimulerad). Tror inte heller att det är ett shettisbeteende, och oavsett så vill jag ju kunna ha honom i vagn och känna mig trygg med att han inte skadar sig själv eller andra…och han har ju gått i vagn utan problem ett antal år nu..
Jag har själv migrän och vet hur det påverkar synen, låter absolut inte omöjligt. Dock borde han väl inte vara så pigg, käck och arbetsvillig om han har "huvudvärk"?

Jätteintressant att höra alla ideér! Jag måste verkligen ha alla tips och råd jag kan få, lätt att glömma saker själv om man fokuserar för mycket åt ett håll. Pannluggen är kanske ett alternativ, den (och manen) har till min stora lycka växt till sig som 17 de sista två åren…kan ju vara så att han blivit lite blind av den - särskilt med tanke på att han mest haft en tanig tuss innan. En sak jag inte ens resonerat över. Har aldrig flätat pannluggen på honom, men absolut en sak jag ska testa!
Beteendet märker jag ju mest av när vi är ute (skog/vägkanter/körbanan) eftersom det blir så påtagligt då. Går vi en vanlig grimskaft-o-grimma-promenad så går jag ju före och då är han sitt vanliga trygga jag. Tror att han har gjort så här i hagen ett par gånger också, ibland när man tar in honom på kvällen kan han vara uppstressad/stirrig trots att de andra hästarna är lugna (dock inte lika mycket som i skogen). Men till absolut största delen (av vad jag ser honom i hagen) så står han lugn och "filosoferar".

Skriv upp hur vädret är då kanske? Det är t.ex väldigt mycket kontraster i hög sol och det kan spela synen lite spratt. Medan mulet är kontrastlågt och lugnt för ögonen. Nästan hela sommaren, hösten och vintern har varit mulen medan våren, nu nästan hela tre veckor eller mer, har varit solig. Smältande snö verkar också se väldigt konstig ut i drivorna. När det kommer framföra bara ett öga blir bilden platt (de ser ju då bara tvådimensionellt) och då får de ingen logisk bild av vad det kan vara. Min häst går och sneglar ganska rejält på hålen, formerna och det grå.

#9 skrivetav jenny 

Jag kan tänka mig att när han får hög puls så är det för att han har ont och däremellan är han sitt vanliga käcka jag så jag tror ju inte han har ont hela tiden och om det skulle vara som du själv är inne på att han har något som trycker på synnervern så kan det väl komma och gå. 

Ja jag förstår verkligen ditt dilemma. Hoppas du kommer på vad som är problemet.

#11 Hög puls när de blir rädda tror jag är mer sällan är smärta än att de faktiskt blir rädda på riktigt. Man ska nog inte utesluta smärta men nog har jag själv koll på pulsmätaren för att veta om min häst är rädd på riktigt eller "fånar" sig.

Nu har jag ju koll på vad gör just min häst knäpp. Men han är då rädd på riktigt under den tiden.

Brukar inte smärta mer ställa till det och sedan ge högre puls i.o.m "bråket"? Så upplever jag det.

Rädsla brukar ju börja med en trummvirvel (benen som far runt) och i exakt samma ögonblick blir pulsen maxhög.

Nu har vi varit ute och tömkört i skogen både igår och idag. Soligt väder, inga problem alls. Vi tog lite kortare rundor än vanligt (men i stort sett samma stigar som när han tvärvände i panik sist). Koncentrerad och glad ponny! Härlig framåtbjudning och var så nöjd med sig själv efteråt.
Har bestämt mig för att skriva ner i vår lilla träningsdagbok ALLT som kan påverka (dvs väder, tid på dagen, om vi mött mycket/lite folk ute, sekunderna innan det händer nåt, om "utbrotten" kommer i backar/platt mark osv). Förhoppningsvis kan jag så småningom se ett mönster.

Om en månad ca ska vi byta stall (från att ha stått i samma stall i 11 år..) så då blir det en ganska stor omställning för honom (och mig). Antagligen till det bättre (b la större kuperade hagar, ett lika lugnt stall och bättre träningsmöjligheter). Vi kommer nog få ta det lite lugnare i början, innan han känner sig hemma. Men nu ska allt antecknas som sagt.

Veterinärerna (har haft flera nu som kollat igenom honom, samt vart med på träningar) tycker att jag kan utesluta smärta. Därmed inte sagt att jag kommer sluta att kolla upp honom med jämna mellanrum, varken hos veterinär och equiterapeut. Jag ger mig inte förrän vi vet varför han gör som han gör. Ska nu fokusera lite extra på miljöträning (korta pass, ofta). Kan ju faktiskt vara så att någon speciell lukt/ljud/rörelse har skrämt honom som återkommer då och då… Tänk om hästar kunde prata!

Jag tror du är på rätt väg med att skriva upp allt. Lycka till med lille kusen och uppdatera gärna.

Tack!

Jag ska hålla er uppdaterade :)

#12 skrivetav Efwa  Nej pulsen mäts ju av veterinären för att förstå hur pass smärtpåverkad hästen är.

Ett tag sen jag skrev nu, tänkte göra en uppdatering.

Har nu köpt en "hjälmkamera" eller vad det nu heter, sån som många cyklister har. Tänkte att om jag har den varje gång vi är ute så kan jag ju se tillbaka på filmen och kanske hitta ett mönster. 👍 Känner mig rätt smart faktiskt! Då behöver jag inte krångla med vanlig kamera och ha folk med som filmar…
Utöver det skriver jag en utförlig dagbok och flätar pannluggen.
Än så länge har det inte hänt något alls. Han har vart pigg o gla som vanligt!

Får jag någonsin svaret på varför han gör som han gör lovar jag att skriva det här! Blir intressant att se hur han kommer att trivas i nya stallet (förhoppningsvis stannar vi där resten av hans liv, om vi båda trivs).

(Btw, pulsen stiger både om man har ont och om man är rädd, tänk bara på din egen kropp. Om någon skrämmer dig lär din puls öka och adrenalinet rusa - du gör dig flykt/försvarsberedd. Även om man har ont kan pulsen stiga, beroende på hur ont osv. Att veterinären mäter pulsen beror ju på båda delarna, vad jag förstått det som under mina praktiker på veterinärkliniker. Är hästen sövd mäter man ju pulsen för att se till att hästen ligger bra i narkosen, rätta mig om jag har fel, att den inte är tillräckligt vaken för att varken ha ont eller vara medveten och därmed bli rädd, under operationen. En häst som går på smärtstillande, och därmed inte har ont, kan ha hög puls, av rädsla eller nervositet av att vara på nytt ställe/bli undersökt med läskiga apparater. Så har jag fått höra iaf. Det ena utesluter inte det andra 🙂 )

Det ska bli intressant att höra vidare. Men jag hoppas givetvis på att det aldrig händer igen.

Några månader sen jag skrev här sist. Bytt stall och allt är toppen! Både han och jag trivs som fiskar i vattnet.

Inga fler panikvändningar under den här perioden. Häromdagen blev han rädd för en harv som låg ute på en åker. Dock tyckte jag att den rädslan var befogad då han hade vilat dagen innan och när vi var ute var det världens storm med blåst och med saker som flög runt. Dock backade han bara några steg, stelnade till och "överblickade" situationen vilket gjorde att jag hade gott om tid att gå fram till honom (tömkörde) och leda honom förbi (tillsammans är vi starka..höhö). När vi hade kommit förbi och överlevt försökte han inte ens takta ifrån det hemska, utan skrittade på lugnt och fint.

Som sagt kan det ju komma när som helst, men han känns stabil när vi är ute som det är nu. Nu ska vi träna bort gräsmagen (han fick semester från allt annat än lunk-o-ät-gräs-promenader i tre veckor…) och bygga mer muskler.