Det började på 1700- och 1800-talet med Norfolk Roadster's och Yorkshire Coach Horse's gemensamma förfader, hingsten Original Shades född år 1755. Shales mamma Blaze var en typisk ridhäst, på den tiden kallat en hackney-häst. Blaze själv var dotter till en framgångsrik kapplöpningshingst, som i sin tur var son till Darley Arabian, som igen var stamfader till den moderna engelska fullblodshästen.

Bild på Hackney Häst lånat från Wikipedia Commons.

Och där har du den späda början till det som i dag räknas som den mest eleganta körhästen. Ingen dålig början! Men om ni trodde detta var början på en normal körhäst tar ni fel. Målet var inte dressyrkörning utan trav! Uppfödarnas mått var att få fram en travhäst som även dög att rida på, och resultatet var en häst något kraftigare än sina travkusiner. Innan detta hade kungen av England redan på 1400-talet beordrat avel på varmblodiga hästar enbart med travet som mål, vilket hade resulterat i Norfolk Roadster, numera kallat norfolktravare.

Bild på Hackney Ponny lånat från Wikipedia Commons.

Med sådan massiva gener är det inte konstigt att resultatet blev en häst med formidabel trav. Det ryktas om inverkan från spanska hästar innan Norfolk Roadster kom till vilket gav dom höga, eleganta knälyften, men detta finns inte bekräftat med dokumentation. Dock vore det inte oväntat med tanke på hur mycket utländska hästar som kom hem under korstågen och innan när romerriket spred ut sig.

År 1883 bildades den första hackneyföreningen, Hackney Horse Society, i Nowich och det var även då det oficiella namnet Hackney tillkom som en ode till Blaze och till den gamla betägnelsen hackney för ridhästen. Man började klocka hästarna utan vagn, och som exempel kan nämnas hingsten Bellfounder som travade 3 km på 6 minuter och 14 km på 30 minuter.

Under 1800-talet inleddes utvecklingen av Hackney-ponnyn med grund i fellponny-ston och hackneyhingsten Sir George född i 1866. Ponnyn har ingen egen stambok utan den stambokförs under hackneyhästens stambok. På så vis kan man väl säga att Hackneyn är enda hästras som godkänns från ponnystorlek och uppåt. Dock var inte målet att få en krympt hackneyhäst när Christopher Wilson inledde sitt arbete med hackneyponnyn. Ponnyn skulle vara en ponny som liknade hackney, med ponnyens lynne och personlighet. 
Det ryktas att även olika Welsh-ston kan ha ingått i denna aveln, men endast Fell finns dokumenterat.

Bild på Hackney Ponny lånat från Wikipedia Commons.

Han valde sen ut döttrar ur dom föl som kom till som resultat av detta, och valde sen att bedriva selektiv inavel med att korsa Sir George med sina egna döttrar igen. Till en början kallades dessa ponnyer Wilsonponny, och han lät dom gå ute på vintern fritt som vildhästar på hans mark. Dom fick alltså klara sig själv på vatten och mat under vintrarna, och som resultat dog dom svaga individerna och dom starka överlevde. Hackneyponnyn blev därmed lika härdad och stark som fellponnyn och har givit dom en naturlig sundhet.

1883 blev dom godkända som hackneyblod, blev inskriven i stamboken och fick namnet Hackney pony i stället.

Av utseende är hackneyhästen något lik en korsning mellan travartyp och en varmblodig ridhäst, något kortare rygg än travare, men något längre än ridhästmodellen. Halsen är lång och vackert kurvat, vilket dom har fått från arab och fullblodsinflytandet. Dom har fått en något konvex nosprofil vilket förmodligen kommer av det spanska blodet som man gissar finns i deras historia, och dom har fint formade små öron. Mulen skall vara relativt liten och välformad. Ögonen skall vara stora och utrycksfulla, dom har en rak, klok och modig blick.

Bilden på Hackney hästen är lånat från Wikipedia commons.

Benen skall vara långa och fint byggda, med långa haser och steget skall vara mycket högt, vägvinnande, lätt och flytande. Alla rörelser skall vara rytmiska, och under uppvisning upplevs det som hästen rör sig mystisk snabbt. Synnerligen traven utmärker sig redan innan träning, redan innan dom skolas har dom mycket höga knälyft i traven, och detta förstärks med träningen. Det såkallade Lofty Trot visas med mycket höga knälöft och svansen höjd.

Av temperament är dom mycket lugna och samlade, ett resultat av Yorkshire Coach Horse inblanding i aveln, men vid tävling och uppvisning skall dom uppvisa mycket energi. Dom lär sig snabbt och är lätthanterbara, lojala och modiga. Dom ställs ut i den speciella positionen där dom står med frambenen lite framåt och bakbenen mycket utsträckta bakom sig, litet så som benen på en gunghäst så att säga.

Hackney Ponnyn har tack vare den selektiva inaveln från Christopher Wilson fått ett utseende som en hackney-häst, bara något mindre och något kortare rygg. Ponnyn används nästan uteslutande till körning och uppvisning i dag, men vissa individer har ärvt lynnet från hackneyhästen till den grad att dom är perfekta ridponnyer också och används då gärna till ridning lika mycket som körningen.

Bild på Hackney Ponny lånat från Wikipedia Commons.

Ponnyen kan ha lika mycket fellponnyens raka nosprofil som den konvexa. Dom har även ärvt mycket från fellponnyens lugna lynne men tyvärr även fellponnyens tendenser till litet egen vilja då och då.

Båda raser skall ha färg som brun, svart och fux. Sabinogenen finns i Hackney, men där man tillåter vita avteckningar på huvud och ben tillåts endast små avteckningar.

Storleken på Hackney är mellan 145 och 160 för hackney hästen, och under 142 cm för hackney ponnyn.

Text: Rita Simonsen
Foto: Annie Kallhede Lundvall