Selar med lös brösta
Selar som har separat brösta, alternativt koller, har tre (enbet) fästpukter i vagnen. Dessa är:

1. Däckeln
Här fästs skakeln i någon form av ögla. Det finns olika varianter som är designade för olika typer av åkdon.

Vanlig skakelögla, fästs innanför och i bukgjorden, så att bukgjorden ligger
utanpå/ovanpå.

Här är en vanlig skakelögla.

Tilbury tug/French tug, en skakelögla som man drar ett varv runt skakeln för att sedan fästa i bukgjorden. Ofta är den undre delen av öglan i metall, klädd eller oklädd.

Tilbury tug/French tug

Snabbkoppling, en skakelögla med snabbkoppling är säkrare än en Tilbury i det avseendet att den, vid behov, går att lossa snabbare. Det är inget spänne som måste knäppas upp, utan bara en rem.

Silettdäckel med snabbkoppling

Silettdäckel, en rem löper genom däckeln i vilken skakelöglorna fästs på varsin sida (oftast snabbkopplingar). Detta gör att de kan glida i förhållande till varandra och anpassa sig ifall marken lutar. Det blir alltså inte lika snedfördelat tryck som om det hade blivit om de satt fast på varsin sida. För att detta ska fungera får inte bukgjorden vara för hårt spänd, är den det så förhindrar den funktionen. Funktionen passar bra till enaxlade åkdon.

Här syns det att skaklarna sitter i olika höjd.

Vagnsdäckel, är skackelöglorna fästs och är oberoende av varandra (ofta Tilbury tugs), kan inte glida eller liknande. Det passar bättre till tvåaxlade åkdon (vagnar) då skaklarna ofta är oberoende av varandra och med hjälp av detta förhindras från att hamna snett.

Par och fyrspann har inte skaklar, istället har de en stång. Denna fästs med hjälp av stångkoppel i bröstan.

Par med bröstor.

Par med koller.

2. Draglina

Draglinan löper mellan vagnens svängel och hästens brösta/koller. Även här finns det olika utföranden.

Draglinor som spänns vid bogen, linan fästs i svängeln innan man spänner fast den i bröstan till önskad längd. Vill man kan man använda en adapter vid svängeln och på så sätt ordna en snabbkoppling där.

Dessa draglinor spänns i höjd med däckelgjorden, här med en snabbkoppling i skakelöglan.

Draglinor som spänns vid svängeln, finns i olika utföranden, med eller utan snabbkoppling till svängeln.

Här spänns draglinan vid svängeln, i det här fallet är det ingen snabbkoppling vid svängeln. Skakelöglan är en blandning mellan vanlig och snabbkoppling.

Draglinor med snabbkoppling, liknande den som på däckelns snabbkoppling i stycket om däckeln. Den sitter i höjd med däckeln.

Här är det en snabbkoppling på draglinan, likaså på skakelöglan.

3. Bakselen

Bakselen fäster i skakeln (enbet) på varsin sida och ligger runt hästens bakdel. Den hålls uppe av en eller flera remmar över länd och kors. Kör man par eller fyrspann så fästs bakselen (endast stånghästarna har baksele) istället i bröstan.

Även till bakselen kan man ordna en snabbkoppling. antingen sätter man den så att man kopplar i den i skakeln när man spänner för hästen, eller så sätter man den så att man kopplar den i bakselens ring. Det senare alternativet minskar risken att snabbkopplingen ligger och skramlar mot skakeln.

Baksele.

Här används bakselen även som linbärare.

Ett fyrspanns anspänning. Endast stånghästarna har baksele, då de är de enda som påverkas av vagnen, och har möjlighet att bromsa den.

Ett par (eller fyrspann) som inte har bakselar får inte vagnens påskjut i däckeln så som en enbetshäst hade fått, istället drar stången, via stångkopplen, fram bröstan. Det är därför viktigt (ock krav enligt TR V) att man, om man inte har baksele, har broms på vagnen.

**Selar som inte har lös brösta
**Selar som inte har lös brösta (lokselar etc.) har istället en dragring i vilken skaklar, draglinor och baksele fästs.

I dragringen kan skakeln fästas antingen med skakelögla eller seltunga och selpinne. Bakselen fästs i dragringen och inte i skakeln.

En loksele med skakelögla, draglina och bakselen fäst i dragringen.

Loksele med seltunga och selpinne, draglina och baksele fäst i dragringen.

Text och bild: Annie Kallhede Lundvall

Källor:

• Körning (Ica bokförlag) av Anders Eriksson