Körteknik - Mjuka/hårda händer
Spinoff på tråden "Vad använder ni för bett?"
LitenPyssling skrev:
Min pappa pratar alltid om detta "körbett" och han alltid ska ha "körbett" när han kör osv.
Men frågar man mig så finns inget "körbett", ett körbett i mitt huvudet är det bett som hästen går bäst med vid körningen, det är inget speciellt bett.
Ett typiskt "körbett" är postkandar och jag tycker körvärlden har blivit så skarpa i sina bett användningar - men det är ju trots allt "körbett" ;)
Som körhäst blir man allt för ofta hårt hanterad i munnen, därför är även körhästarna normalt otroligt hårda i munnen och kräver onödigt hårda tag, deras munnar är normalt också fulla med ärr efter alla hårda tag och då speciellt i mungiporna. Kommer man på en tävling med enkelt stångbett så kan man få höra kommentaren: Hur vågar du köra på det där?
Och det, i mitt huvud, är enbart ett rop på hjälp.
En körhäst ska kunna gå lika fint som en ridhäst, de ska kunna gå med ett vanligt bett och med fina hjälper, inte hårda gubbtag!
Jag använder det bett som min häst passar bra på och det är ett vanligt tredelat bett. Jag behöver knappt ta i henne innan hon reagerar och jag tycker hon är den ultimata körhästen, man behöver inga hårda tag på något sätt med henne och allt sker i harmoni - som det ska vara!
Jag har kört in min häst själv (hon är egenuppfödd, 5år nu snart) och därmed är hon garanterat uppväxt utan hårdhänta tag.
Så jag säger så här: Väl det bett som din häst passar med och gå inte efter vad andra har. I dagens körläge använder allt för många på tok för skarpa bett som egentligen är totalt onödiga!
Fungerar din häst bra med vanligt tredelat, ta det!
Byt inte av samma anledning som min pappa, det är ju "körbett".
**Det korrekta körbettet är det bett din häst fungerar bra med!
**Inget annat.
Gylfinir skrev:
Alltså…. Om en häst blir hård i munnen så beror det INTE på vad den gått med för bett.
Det beror på HANDEN som hållit i tygeln/tömmen.
Körbett är av tradition bl.a. postkandar eller liverpoolstång i olika varianter. Idag har forskningen om hästens mun gått framåt med stormsteg sen bara 30 år tillbaka i tiden. Nu kan du få tag på ett riktig liverpoolstång eller postkander med precis den mundel din häst föredrar. Både i bredd och typ.
Tredelat, rakt, mullen, med tungfrihet, med rulle, you name it.
Men du kan inte få tag på dessa bett hos billiga ridsportsåterförsäljare på nätet i Sverige. Gogla på "bits for carriagedriving" så hittar du en uppsjö av internetsiter med en mängd olika bett.
De kostar en hel del så självklart går det att använda s.k. traditionella ridbett.
Fast att ha ett körbett i munnen på hästen fyller ungefär samma funktion som att ha strypkoppelkjedja på en stark rottveiler. Man har en säkerjhet att ta till om nåt skulle hända.
OBS Din hand avgör om hästen vågar gå fram ordentligt eller om den kommer bli hård i mun.
LitenPyssling skrev:
Det finns ju en anledning till att de skarpa betten har blivit typiska körbett, för att man tar otroligt hårt i tömmarna.
Jag håller med dig att det är handen som det handlar om, ingen tvekan om saken!
Men kollar man bakåt i tiden så är det mest män som kör, män framförallt är vanligtvis otroligt hårdhänta.
En hårdhänt hantering av munnen ger ärrbildningar och känselbristningar och i slutändan "krävs" det att man sätter på ett skänkelbett som då exempelvis postkandaret är.
Och förr användes körningen till att harva, ploga, köra timmer osv, dessa moment är det mycket drag i för att hästen råkade kliva för långt fram eller liknande och man snabb ska ha stopp - ofta blir då dessa "gubbtag" då.
Jag och pappa kom till en skogskärnings tävling och hade vanligt 3-delat på vår fjording på 153cm - stor fjording alltså.
Allt körfolk där inklusive körintresserad publik kom med frågor som: Hur vågar ni använda ett så snällt bett? Och liknande..
Pappa körde före mig och han har dessa gubbtag, sen var det dags för mig efter cirka 1-2 timmar.
Jag tog ingenting i tömmarna och chockade hela publiken samt alla deltagare + att jag var bara 12år då. Jag fick Simona att stanna exakt där jag ville, men jag har även ett annat körsett än pappa, jag plockar och jobbar samtidigt och förbereder mer och detta är något (vad jag märkt) inte många kuskar gör idag.
Utan de använder sig utav gubbtagen.
Jag säger fortfarande så här: Använd det bett som din häst fungerar bäst på och strunta i de traditionella "körbetten". Det viktigaste är att det fungerar!
slo skrev:
Du snackar! Det är vad jag upplevt precis tvärt om, man har ett skarpare bett när man kör för att om det händer något ha en nödbroms. Dessutom, som jag skrev någon annanstans häromdan, JAG sitter hellre och kör/rider med skarpt bett och mjuka, små hjälper - än sliter med ett mildare bett "för att det är ju inte lika skarpt".
Och vadå "män framförallt är vanligtvis otroligt hårdhänta"? Vad är det för generalisering, jag vågar sätta pengar på att procentuellt sett är det fler kvinnor än män som är hårda i händerna inom hela ridsporten! Sen att det är i princip omöjligt att bevisa något av det hör inte hit, men betänk att det är några gånger fler kvinnor som håller på med hästar än män. Det har knappast med vad man har mellan benen att göra, om man är hårdhänt eller inte!
LitenPyssling skrev:
Lugna dig lite.
Jag skrev enbart ner det jag sett och varit med om på de tävlingar jag har varit på, inget annat.
Jag rider på långskänklat bett för att de hanterar mina små puls signaler på bästa sätt så jag förstår vad du menar.
Men det är inte alla som tänker så, här har jag märkt att det är många som använder de traditionella betten (postkandar osv) för att deras hästar "är så slut i munnen att de inte känner annars" (sagt ur derasmunnar och inget jag kommer med bara så där).
Här uppe veta jag några som använder bettet just av samma anledning som pappa - det är ju ett körbett.
Och de har tidigare använt vanliga bett och slitit och dragit och sen är de så van med det att de sliter och drar lika med det skarpa där dragen blir betydligt kraftfullare.
Körning (beroende på vilken körning det är visseligen) håller män mest på med, kvinnor rider mest.
Och jag har inte sagt att det har något med att göra med vad "man har mellan benen".
Jag, som jag sa, skrev ner det jag märkt och sett när jag varit ute, inom körningen (som detta handlar om!) har jag sett att män är mer hårdhänta än kvinnor medan kvinnor är mer hårdhänta än män inom ridningen. Skillnad.
viktoria91 skrev:
Det är skillnad att ha skarpare bett för att man BEHÖVER det än att ha det fast man inte behöver det för såkallt "nödbroms" om något skulle hända. Som om jag skulle ha jaktkandaret på min ponny som hon fullkomligt ratade i körningen för att ha dte som nödbroms när dte inte behövs då hon älskar sitt raka tränsbett.
slo skrev:
Jag förstår hur du menar, men jag ogillar folk som generaliserar så mycket som du verkar göra. Jag är iofs rätt ny inom körsporten så det kanske var dumt av mig att uttala mig från första början…
Ja, det är klart att det är skillnad? Jag vet inte om jag förstår riktigt vad du menar… Jag skulle säkert kunna ha ett vanligt rakt bett, men väljer att ha skarpare speciellt när jag kör för att om hon drar vill jag få stopp omgående.
LitenPyssling skrev:
Det var inte min mening att generalisera, utan skrev det jag själv fått som erfarenheter sen mina 6år inom körningen =).
Gylfinir skrev:
I vilken typ av körning är du aktiv?
LitenPyssling skrev:
Skogs, precisions och brukskörning =)
(testade även lite Maraton förut då vi har en maratonvagn, men den hästen är utlånad för ev. senare köp nu. Och det var på hemmaplan mest för kul)
Gylfinir skrev:
OK.
Jag har ingen igentlig erfarenhet från Skogs och brukskörning mer än att just Alf Olofsson under ett par år var min tränare. Alf blev sedemera chef för Wången som då födde upp Nordsvenskar för just skogs och brukskörning. Sen är jag också bekant med en brukskusk (man) som har ett flertag segrar i SM i plöjning. Dessa två är kanske inte representativa eftersom de tränat oerhört mycket Dressyr (=lydnad) med sina hästar och definitivt inte är (var eftersom Alf är borta) hårda i handen. Min nuvarande tränare har ett förflutet inom bruks och skogskörningen och förespråkar absolut inte hårda tag, tvärtom.
Går man till den körning som jag har erfarenhet från nämligen FEI det som ibland kallas klassisk körning, så är ju basen till framgång även där att man har en välutbildad lydig häst. M.a.o. man tränar mycket derssyr.
Vill påstå att de flesta kuskar, män som kvinnor, i den sporten INTE är hårdhänta.
Zaphix skrev:
Fast hårdhänt är väl ändå rätt så relativt?
Vad en person anser är hårdhänt kanske en annan person anser är normalt. Så det känns ju rätt onödigt att skriva hårdhänt utan att referera till något, ska man diskutera ett sånt begrepp måste man ju först definera vad som är hårdhänt.
Visa film eller nåt på vad ni anser är hårdhänt, då kan man föra en givande diskussion sedan.
Jag vet själv att jag anser att folk är väldigt hårdhänta, medan andra människor inte tycker det. Man har helt enkelt olika definationer på vad hårdhänt är.
Med tanke på hur mycket bettskador det finns hos hästar med ägare som innte tycker att de är hårdhänta, så får man nog inse att hårdhänthet hos kusken/ryttaren är en helt annan sak än vad hårdhänthet ur hästens perspektiv är.
LitenPyssling skrev:
Alf var en man att se upp till!
Minns hans hingstar, otroligt fint par det där. Alf och min pappa var väldigt goda vänner och vi köpte bland annat lite redskap ifrån Alf då han ännu levde. Han hade en sådan enkel hantering av sina hästar.
Just skogskörning är det väldigt mycket hårda tag har jag märkt, inte alls många som verkar ha dressyrkörningen i grunden. Jag körde in min fjording med Dressyr, hon behöver man bara ge små pulser på så lyssnar hon, det märks när pappa kör henne för då kommer dessa "gubbtag" upp och hon gapar för att komma undan de =/
Hårdhänt tycker jag säger ganska självklart vad som menas.
Syns det tydligt att man tar i hästens mun så tycker jag man är hårdhänt.
Inom körvärlden har jag märkt att det är vanligt att vara hårdhänt, därmed tar man inte lika hårt på de som kör än på de som rider till exempel.
Om hästen får hårda mungipor så har man gått över gränsen tycker jag, då har man varit hårdhänt i och med att det gett en skada på hästen.
Hur menar du med hästens perspektiv?
WinterPrince skrev:
Jag reagerade faktiskt också när jag var nere i Ingelstad hur många hästar som totalt släppte bettet. Många hästar kördes utan nosgrimma (vilket är bra om det funkar) och kunde därför öppna munnen helt så kusken nästan kunde dra bettet genom munnen på dem. Så illa var det dock inte, men möjligheten fanns.
penphotography skrev:
Nosgrimma är inte tillåtet i skogs- och brukskörning om jag inte minns fel…
LitenPyssling skrev:
Det visar ju hur pass hårt många det är som tar för hårt, man ska ju inte dra bettet genom munnen och hästen väljer ju att gapa för att det antingen gör ont eller för att det ogillar bettet.
Är det pga "dumheter" så kan man ju undra varför kusken tog ut hästen på en tävling överhuvudtaget, hästen ska fungera fint med bett i munnen innan man ger sig ut.
WinterPrince skrev:
vill bara tilllägga att tävlingen i Ingelstad var i Precision..
Intressant diskussion!
Själv förstår jag inte varför man måste ha speciellt bett till körning? Jag kör på tredelat eftersom James verkar gilla det mest.
Vad menas med nödbroms? Att dra i när hästen blir stark? Bör man inte i första hand jobba med kommunikationen då? Skulle hästen få för sig att skena så spelar det väl ingen roll om den har ett starkt bett för skenar en häst är den helt utom sig av skräck.
lurvponnyn.vimeddjur.se
#1: Jag har en nödbroms i form av rep till repgrimman.
För mig är det en ren nödbroms, jag drar i repet när han ignorerar bettet och då stannar han. Jag använder nödbromsen för att lära honom att lyssna bättre på rösten och bettet, vilket har fungerat bra.
Jag har alltså en nödbroms för att han inte alltid lyssnar till bettet, lydnad som saknas alltså.
Så jag förstår dom som känner att de vill ha ett skarpare bett som nödbroms, dock tror jag att det lätt blir så att man tar i nödbromsen lite för ofta när man har nödbromsen i samma töm som vanliga kommunikationen. Alltså ett skarpt bett.
#1 Jag använder nödbromsen som en slags sista utväg, brist på komunikation kan det väl också kallas - lyssnas det inte på rösten eller lätta händer vill jag kunna gå så långt så jag får en reaktion, min häst snöar in på sina egna idéer ibland än så länge… Nödbroms var väl kanske inte helt rätt ordval, men nu blev det så :)
#2 Jag har faktiskt inte tänkt på att köra med repgrimman under tidigare, smart! Å andra sidan vill jag nog ha kvar lite skarpare bett ändå, dels vill jag kunna öka trycket tills jag får en reaktion ganska snabbt och sen är jag inte jätteerfaren som kusk… Hmm, får fundera lite på det :)
#3: Det är just för att jag är oerfaren som jag väljer repgrimman som nödbroms istället för ett skarpare bett. Jag känner mig osäker på hur mycket jag kan ta i bettet då jag inte ser hästens reaktioner så bra.
Rider aldrig med bett utan bara repgrimma, så jag är inte van att känna hur hästen reakerar på bett under ridning heller.
Men har jag repgrimman under med ett rep till, då blir det som one rein stop, vilket är väl inlärt både från marken och i ridningen. Så han lyssnarf alltid på repgrimman och one rein stop, medan bettet har han lärt sig att ignorera. Han är travare, och har antagligen lärt sig att han kan ligga på mycket på bettet. Han förknippar bett med travkörningen och stress, så i en stressig situation så blir den ännu stressigare om man tar mycket i bettet. Repgrimman har han bara använt hos mig och förknippar den inte med stress, utan han har lärt sig att alltid lyssna på den.

Nosgrimma är inte förbjudet i bruks och skogskörning men kan ge straffpoäng. Även nosgrimma kan ge straff eftersom det inte hör till traditionell arbetskörning. Till min fjordhäst har jag använt ett körbett med rak hel mundel. Om man fäster tömmarna utan hävstång är det inte skarpare än ett enkelt bett men kan inte dras genom munnen.
På fjordrikstävling med både brukskörning och precisionskörning hade jag problem och höll nästan på att bli stoppad i precisionen eftersom jag inte hade nosgrimma.
Jag rider mest westernridning och då har man inte nosgrimma.
Eftersom det tycks vara så att det är olika regler för de olika typerna av körning, då talar jag om tävlingsgrenarna, så är det väl enklast att läsa på reglerna innan man ger sig ut och tävlar. Är reglerna nosgrimma på så lär man väl träna med en sådan och är reglerna ingen nosgrimma så får man träna utan.
Ska man tävla så är man skyldig att kunna tävlingreglementet.
Lite tokigt kan tyckas om det i brukskörning inte är förbjudet med nosgrimma, varför det då KAN ge straffpoäng! Hur ska kusken då kunna förbereda sig ordentligt? Chansa på att domaren inte ger straff? Hur juste är det?
Vore mycket bättre med klara regler och om det nu inte är förbjudet med nosgrimma så ska det självklart INTE kunna bli straff om nosgrimma används. Här borde man se över bedömninggrunderna och tävlingsreglementet så att det blir lika för alla startande.