Joystick Diablo kom hit som 10 månaders söt shettis kille. VÄL hanterad sen födseln och såg ALLT med nyfikna ögon.

Då hade jag en nordsvensk travare som "Mini" skullle vara sällskap till och köras för skoj skull. 2 veckor efter att Mini landat här så fick jag en permobil. Å med en ung nyfiken häst med hovarna på jorden så provade vi här hemma. Å de fungerade.. Således blev det endel permobilprommenader för lilla herrn. Sen tömkörning med gjord och svanskappa, som efter en tid utökade med att det hängde en påse med borstar i på en sida och hö och nåt annat på andra sidan.. Tömkörde hemåt när bjudningen var större. Bortåt gick vi på prommenad bara.

Pga/Tack vare mitt rörelsehinder så fick Mini snabbt lära sig att matte dimper i backen ibland och snubblar över saker så de låter å ja permobil=prommenad rullator också kul sak.. gott och tugga på däcken och matte lägger saker i korgen som går att pilla med,Varannan vecka gick vi med soptunnan full med sopor ena dagen upp till vägen och tom hem dagen efter..

Så småningom la ja till kedjor som hängde ner över skinkorna när vi tömkörde. Å visst blev de lite reaktion till att börja med men.. jaha matte brydde sig inte då ska de väl va så här då.

Att gå på släp körde nordisen(från början i skritt med skrammligaste rockarden hörde också till utbildningen) 

Som 1,5 åring drog han trä och järnskacklar på varierat underlag. Allt från asfalt och grus till jämn åker och ridbana.. Så när vagnen köptes in 5 månader senare var det en barnlek. Den var ju tyst och följde med hur lätt som helst..

Under resans gång har vi klampat över presseningar, trafiktränat, varit på körkurs, provat löshoppning osv. Alla kommandon tränades in innan skacklarna sattes in i de hela.

Idag är Joystick Diablo 4 år och vallack. Den 14 april ( på torsdag har han varit våran Mini, Houdini, Emil i Lönneberga och sötnos i 3 år!)

Min numera andra häst Pegasus.. Shettis även han född-06 kom hit som 3 års hingst 16 april för 2 år sedan.

Han hade då varit här sommaren innan i några dagar. Det var meningen att han skulle ha bott här från den sommaren men våran nordis försökte verkligen döda honom och jag fegade ur.. så de blev då bara några dagars semester och sällskap och Joystick Diablo..

När Peggis kom hit var han visad på utställning några gånger och var bettvan i samband med det. Att grabbarna lekt sommaren innan var som bortblåst.. Å det blev en rätt häftig uppgörelse.. En halvblodsklille bodde med de i 1 dygn också men han blev utjagad ur hagen hela tiden så han flyttade hem igen.

Massor med hormoner i omlopp hos Pegasus som allvarligt funderade på att emigrera från de koncentratutionsläger han hamnat på. Tur att Mini varit så cool å att min nordis var en stark krävande herre så shettis med massor med vilja och hormoner känndes som att ja ja strid du kommer ingen vart.

Jag och Pegasus hade nog olika åsikter om det mesta FÖRUTOM att Mini hörde hemma i hagen och inte utanför.. För de var vi rörande överens om..

Vi började med prommenader.. För att få in starta stanna momenten och för att vänja vid trafik och lite sånt.. För Peggis så blev de en intensivkurs i nya saker. Han var ju inte rädd för något utan såg det som en möjlighet att utöva sin styrka/makt för att visa att han inte gillade läget.  En körkurs en månad efter ankomsten gjorde att jag fick massor med hjälp att "ta ner honom på jorden) å i juli gick han i vagn första gången. Vagnen var då inget han brydde sig om men allt annat hade han åsikter om.. Hormoner hormoner hormoner.. Han hingstade sig mot bilar med släp på vägen, husvagnar, hästtransporter, ensilagebalar ja ALLT ni kan tänka er å lite till ..Vet inte vem som led mest.

Dagen innan kastreringen 1 sept så hade vi 1,5 timmas uppgörelse hurvida han fick kasta sig ifrån en vattenpöl som jag knappt ens sett innan.. 14 dagar efter kastreringen landade han å nu är han en arbetsmyra som verkligen VILL göra rätt i alla lägen. Lite nerv finns men oj vilken kille..Fått 40 poäng på utställning i höstas med 9 på trav och 8 på skritt..

Jag är inte klar med min inkörning ännu…

Min kille kom till mig som 1åring och vi började med mycket promenader. Hos uppfödaren var han lärd att gå efter människan, vilket gjorde att han tyckte det var jättejobbigt att behöva gå först, och speciellt om det var något lite läskigt.

I övrigt har jag utsatt honom för det mesta. Tränat mycket NH och främst friendly game för att vänja honom vid massa läskiga saker. Något vi upptäckte förra sommaren var att kor var hemskt läskiga. Men nu har han gått på lösdrift tillsammans med highland cattle kor så han har vant sig vid dom också. Men vi har en bit kvar att jobba då vi härom veckan hittade ett nytt faromoment. Mopeder!

Jag fick också kämpa en del med styrningen. Att förstå vad den där metallbiten i munnen ville att han skulle göra var inte lätt. Men nu har poletten trillat ner och vi tömkör mellan koner och i former mm mm. Nu ska vi bara kunna gå rakt också utan att vingla.

Nästa steg är egentligen att sätta fast låtsas skacklar.

Till hösten har vi en inkörningskurs planerad så jag försöker förbereda honom så mycket som möjligt för att sedan få experthjälp när det verkligen gäller.

Kommer inte ihåg riktigt hur det gick till med inkörningen av min shettis, var så liten då. Men antar att vi gjorde som vi har gjort med våra andra unghästar.

Först selvänjning och tömkörning. De flesta har gått med brevid stoet som föl redan. Sen linor och svängel och efter det brukar vi lunna med dom, antingen med sax och linor eller med lunningsbåge. Är det vårbruk så får dom harva med mera innan de blir försatta i vagnen.

Cero var tömkörd när han kom till mig, så vi fortsatte med tömkörning, att vi (alltid medhjälpare) släpade saker medans jag ledde honom och såsmåningom medan jag tömkörde, sen började vi dra däck, skaklar, släpa och sen till slut vagn. Under tömkörningsperioden miljötränades han även väldigt mycket, och han har alltid haft alla hovar på marken så allt har gått väldigt lätt :)

Även de andra hästarna jag kört in har jag gjort likadant, vissa var dock inte tömkörda i början.

Mn första ponny körde jag in efter konstens alla regler med släpa och hela paketet, beghöver jag säga att hon sedan inte var körbar annat än med travvagnar??? Övriga hästar har tömkörts, satts i vagn (använder en gammaldags klockad sulky) och körts i den några månader sedan blir det rockard med linor och svängel eller flakvagn med dito, har hittils inte varit några problem överhuvudtaget. Hästarna körs även med olika redskap, har haft en fungerande slåttermaskin som vi byggde om för ponnypar, inga problem där inte. Sitsen gick av efter något år för det var så ojämnt på en av åkrarna, men det är ju en annan sak

Nuvarande unghästar håller vi på med inkörning av, 4-åringen ser mycket som personliga förolämpningar, så henne har vi intesatt i vagn förrän nu, hon är helt obrydd om vagnen, men det finns ju så mycket andra farliga saker som soptunnor och brevlådor, barn på cyklar och så är det ju det där med att inte få göra som man vill… När vi började gå på promenader med henne var vi tvugna att vara två, hon skrek och slog med frambenen för hon ville ju inte gå hemifrån!

Men det blir nog bra med tiden det där, 3-åringarna är på G också.

Jag började med att vänja vid selen ett par gånger innan det blev mycket tömkörning. När han var van i tömkörningen åkte vi till åstorp en gång i veckan och fick hjälp av en gammal körgubbe där. Han satte nästan direkt på en släpa på James och det gick skitbra. Tror att andra eller tredje gången vi var där letade Sven (körgubben) upp en gammal fyrhjulsvagn i ett skjul som han spände för på James vilket också gick hur bra som hellst!

Sedan lyckades jag få tag på en rockard som vi körde med. Sen har jag mest kört hemma och det har aldrig varit några problem :)

Vi har kört in alla våra ponnyer själva. De stora har alla varit inkörda då vi fått dem.

Vi gör som alla andra men vi skippar träningen med släpa. Sätter dit en lätt sulky istället. Tömkörningen håller vi på med väldigt länge i allmänhet och lär hästen att gå på tömmen innan sulkyn åker på.

Träning med draglinor gör vi efter att ponnyn är inkörd, eftersom de i början enbart körs med sulky.

Tog hjälp av intruktör. Gick kanonbra, är nöjd.

Jag passade på att köra in våran ena nordsvensk när jag gjorde mitt projektarbete på gymnasiet. Hon var redan inriden och lite tömkörd från förra ägaren och då 8 år, så hon var inte helt en gröning.
Tömkörde mycket, släpade däck med linnor som jag hängde på en massa skramlande saker - gick super.
Sakta och säkert tog vi oss an rockarden (många medhjälpare) ett steg i tagert. Och senare kunde man sitta i rockarden och köra henne :)
Denna damen har ett kannon psyke när det kommer till körningen så inga problem :)

Nu håller jag på och ska köra in mitt lilla 2-åriga russ sto, och håller på med tömkörningen :)

Jag håller på köra in min ena shettis hingst (5 år och knappt hanterad). Han har fått testa träns och sele vilket han inte bryr sig alls om, vagn har jag haft honom med brevid när jag kört min andra shettis. Än har han inte brytt sig alls om vagnen (förutom att han försöker äta upp den)  Vårat största problem lär vara att han inte vill gå frammåt >__< Så blir först mer övningar bara i grimma att han ska tänka fram och inte gå emot eller inte gå alls, sedan få honom fram under tömkörning. Att spänna för honom tror jag är vårat minsta problem då han är oberörd under det mesta man "utsätter" honom för.

Mina inkörningar är verkligen inget att skryta med. Något dylikt skulle jag aldrig ha gett mig på om det var hästar det gällde. Men det viktigaste enligt mig är att känna in energin i den häst man jobbar med. Att läsa av hur fort man kan gå fram med just den individen. Anledningen till att jag "jäktar" mina inkörningar är dels brist på närboende medhjälpare och att jag haft tur att ha individer som är okomplicerade.

Stoet körde jag in på tre dagar. Dag 1=tömkörning (svårast att få henne att förstå att hon skulle gå fram fast jag stod bakom, hon var lite riden så svänga och stanna fungerade). Dag 2 lösa skaklar, här hade jag en medhjälpare. Dag 3 rockard. Var aldrig något problem.

Hingsten tog jag det lite lugnare med. Han var ganska strykrädd så det var mest för att få honom att slappna av. tog sex dar med honom, men då passade jag på att rida in honom också. Hade medhjälpare de flesta dagar.
Styrningen är fortfarande inte helt 100, inga precisionstävlingar än på ett tag, men det kommer eftersom.

Men jag har misslyckats också. Hade ett varmbladssto som jag aldrig fick i vagn. Men hon hade en hel del bagage med skenturer och sånt med sig när hon kom. Tränade länge med miljöträning och sånt men det kändes aldrig säkert att hålla på med henne själv. Slog hon i en skakel så for hon i luften. Så henne gav jag upp med och skaffade qh sele och vagn. Då kom vi i alla fall ut och kunde ha roligt:)