Jag har ingen aning, men Trafiksäkerhetsverket kanske har svaret?

Det varv länge sedan jag läste i vägtrafik kungörelsen, och såklart hittar jag inte det pappret jag hade heller.

Men vad jag minns står det endast att man vid körning i trafik skall medföra pisk, och så ska man ha lampor på vagnen med vitt sken framåt och rött sken bakåt vid körning i mörker eller vid dåligt sikt.

Ur säkerhetssynpunkt är däremot körning med stång att föredra då man kör andra människor runt på stan, och definitivt vid parkörning.

Ja, lamporna hittade jag hos vägverkets lagtekst, en vit fram, en röd bak, en orange reflek på sidan samt röda reflexer bak på vagnen och så vidare, men det är ju just detta med säkerhet!

Som ryttare har jag vikt och säte att hjälpa hejda en häst i sken. jag har inget av detta som kusk, bara röst och tyglar föruten piskan, jag tycker ju som du att man måste tänka på vilket bett man väljer.

Vi kom in i diskutionen tillsammans med ett par kompisar till mig som är mästadels ryttare men en av dom kör och hon tokstegrade när jag sa jag funderade på ett annat bett än två/tredelat när jag beger mig ut i trafiken med Kex, hon tycker som många av dom äldre skogskörningskarlarna på stallet att man borde kunde köra på tvådelat/tredelat eller samma bett som man rider med överallt, men när jag påpekade att jag har inte vikt eller säte att arbeta tillsammans med bettet med började hon tänka efter litet och erkände jag hade ju rätt i det.

Därav min fråga, finns det lagtext?
Eller är det bara "sunda förnuftet" och säkerhetstänk som har utvecklat sig bland dom kuskar som har erfarenhet från att köra med och uten passagerare och i trafik?

Mig veterligt finns det nog ingen lagtext ang. betslingen. I alla fall fanns det inte på den tiden jag körde häst på Stockholms gator under 50-60-talet. Vi använde vanligtvis tränsbett. Så gjorde även åkarna som körde styckegods med sina ardennerhästar, men de hade broms på vagnen. Jag kan nog tycka att stångbett borde användas när man kör i trafiken, efter att jag varit med om en skentur med fjordingpar, vars ägare envisats med att jag skulle köra på tränsbett. Behöver jag säga att jag vägrade kör det paret sedan. Tyvärr sattes en ny kusk upp, och han fick betala med sitt liv, då han ramlade av vagnen och hamnade under den. Därefter tror jag att hästarna fick stångbett.

#4 det är just presis sådana situationer jag fruktar. En sak är att köra på ridbanan eller inne i ridhuset. En annan sak är ute på trafikerat väg.
Visst, om jag kör på skogsvägar är inte chansen lika stor att köra ner någon som på en trafikerat väg, men ute i trafiken är jag inte själv!
Kex i fullt sken, för att han är redd eller för att han känner för att springa kvittar fullkomligt, potensiellt springer vi ner en gravid mamma på promenad, en mamma med bäbis i barnvagn, hamnar framföre en bil med en hockeymamma med bilen full med hockeyknattar på väg till träning.. behöver jag säga mer? Skulle jag kunne leva med att jag kört på ett bett som fungerar bra i vardagen men som inte räcker till om han skenar hejvillt oavsett anledning och därmed har jag dödat min häst och potensiellt andra? Kanske även barn? Nej.

Det är just av den anledning jag vill tänka säkerhet, och därmed även ville kolla om det stämde detta med lagtext. Och jag tycker inte det känns säkert att tänka "han är ju mjuk i munnen så jag borde köra på samma som jag rider med". Ur hensyn till hästens munn: ABSOLUT! Men ur hensyn till säkerhet och det faktum att han fortfarande är en levande varelse som plötsligen kan låtsas skarras, faktisk bli skarrad, eller annat kan hända som gör att något jag inte förutsett händer.. Men det är ju där jag får läsa på hur dom olika betten fungerar, inverkar på hästens munn, hur jag måste lära mig använda det rätt inte minst.

Sen har vi ju bett-tråden med massor av goda råd och tipps, som jag måste ta en rejäl genomläsning på igen sen.

#5 Jag gillar ditt sätt att tänka! Sen kan det diskuteras fram och tillbaka hur kontaktbar en häst i sken är, men det tycker jag inte hör hit.

Vad jag vet så är det bara reflexerna som du tog upp samt pisk i hand som gäller vid körning i trafiken… Annars borde reglerna vara lika som för bilar, eftersom vi räknas som fordon. Dvs inga gångbanor, högerregel osv…

#6 ja självklart, en häst i fullt sken pga den har panik så kan det kvitta vilket bett man har, men sen kan ju en häst springa hejvillt bara för att den tar kontrollen och bestämmer själv med. Det är säkert grader av hur kontaktbar en häst är även där, men då är det iaf lydnad och ledarskap som ligger till grund. Altså något man kan arbeta med och ta lärdom av förutsatt att ingen skada har hänt undervägen och att det slutade bra.

Apropos det så retar jag mig på att det finns reflexer att köpa för många saker, bara inte för körsele :) Kanske jag skall sy själv?

#7: Brukar ha en reflexländtäcke när jag kör i mörker under selen, alltså ett sånt med remmar på sidorna och inte ett sånt man knäpper framför sadeln. Brösta kan man ha över vanliga bröstan och sedan sätter man på benreflexer. Finns ju inga reflexer för sadlar heller, utan är ju mest hästen man klär in i reflex.
Har flera gamla benreflexer bak på vagnen, stigbygelreflexer med det röda bakåt hänger också bak på vagnen. Skaklarna har jag tejpat reflextejp runt.

Så man kan lysa upp bra även utan specifika körselereflexer. :)

På tömmarna kan man ju sätta tygelreflexer och vill man synas ännu mer framifrån kan man sy fast reflexer på en såndär luva man har på hopphästar och sätta på hästen. :)

Hade den diskutionen för lite sedan, och han jag diskuterade detta med hade för sig att det var försäkringsbolaget som krävde stång för att försäkringen skulle gälla!

#9 det kanske det kan vara!

Exakt var läser ni om lampor och reflexer på vagnar? Jag vet att jag läst den lagtexten förut men just nu hittar jag inte igen den…

[Här finns dom.

](http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Trafikregler/Gaende-rullstolsburen-rullskridskor/Hastar-i-trafiken/)

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19981276.htm

73 § anger att man ska ha vit+röd lykta när det är mörkt, men i vilken § står det om reflexerna?

#13 vet inte, jag kikade bara på transportstyrelsens föränklade skrivelse som jag länkade till

Men om man pratar att det är säkrare med stångbett i trafiken så skulle jag vilja slå ett slag för skygglappar. Det är många som använder dem på tex oerfarna hästar bara för att om de blir rädda så springer de på det hållet som de ser, alltså dit man styr dem. Då blir det inte sådana olyckor som det blir när de tex blir rädda för något och hoppar sidledes ner i diket och vagnen välter och hästen börjar skena runt med en släpandes vagn osv. En häst med skygglappar som hoppar till för något hoppar alltid framåt och där är förhoppningsvis inget i vägen och kusken kan lugnt få stopp på ekipaget.

Vi motionskör ofta på hårt trafikerade vägar och våra äldre hästar har inte reagerat på något sedan de var unghästar och man började träna dem på vägarna. Dock har vi en 4-åring som gärna tar ett tag så fort det händer något som han inte har sett innan så vi började köra honom med skygglappar. Nu känns det som att han har "lärt" sig att när han blir rädd så ska han hoppa frammåt för nu spelar det ingen roll om man har skygglappar på eller inte för han tar iallafall några galloppsteg framåt längs vägen.

Det är ju så att oerfarna hästar inte har det frammåt tänkande som de får efterhand. Så i vårt fall kan det ju vara så att han har lärt sig att han skall gå fram till vilket pris som helst. Duktig har han blivit iallafall 

*15

Va bra tankar kring skygglappar! jag håller ju på och kör in min fyraåriga ponny och när han blir rädd så kan han hoppa iväg åt fel håll(har inte vagnen på än) och jag försöker få han att förstå att det alltid är framåt, kanske ska fixa ett par skygglappar och se om det kan vara ett hjälpmedel!

#15 Intressant tankegång. Jag valde bort skygglappar då hästarna har blivit skrämda av bilar och cyklister som kommit bakifrån och som de hört men inte sett.

#17 Jo det också krävs lite övning har vi märkt. En gång när vi provade skygglappar på en av våra hästar så efter tömkörning och lite sånt här hemma så körde vi en liten tur på vägarna. När vi körde förbi en hage med ett gäng unga islandshästar som hon normalt bara tittar på men som hon nu inte kunde se så tog hon några rejäla skutt frammåt på det hållet som hon kunde se.
Vi försöker utsätta våra hästar för så mycket saker som möjligt som ljud, vilda djur, trafik, blåst i skogen osv. I det ingår också skygglappar för om de vänjer sig vid att bara höra och inte se så blir de även stadigare vid andra tillfällen också.