Det är nog förmodligen just det din ponny kommit på."att du inte har så stor erfarenhet av tömkörning". De är oerhört smarta de små liven.

Jag skulle tipsa dig om att ta hjälp av någon som kan detta med tömkörning riktigt bra. I annat fall kan du be en medhjälpare att gå brevid ponnyns huvud och ta tag i ponnyn om den skulle börja vända eller backa.

Vi brukar alltid ha grimma under tränset och fästa ett grimsaft i grimman. Då slipper man ta i bettet om ponnyn inte gör det man ber den om.

Grikskaftet kan man sedan släppa ut och gå längre och längre bakom ponnyn, så länge den lyder. Händer något så har man något att ta tag i om det skulle behövas.

Vi fäster dessutom alltid tömmen i både bettet och grimman vid tömkörning på vägar och i skogen. Då rycker man inte lika mycket i munnen och grimman hjälper dessutom till lite extra med att vända ponnyn, om man så vill.

Se bild nedan.

Okej! Ska prova detta!

Kan det va så att du inte hänger med i tömmen och ger eftergift så han helt enkelt tror du säger sväng-sväng-sväng?
Jag har en shettis som jag hade extrema problem med i början, liknande dina, det har visat sig att hon är väldigt känslig hon vill ha ett jättemjukt tömstöd o minsta tanke från mig får henne o svänga.
Hon är liksom inte så förlåtande för fel från min sida eller hur man ska säga, lyhörd kanske är bättre förklaring, nu när vi är samspelta är hon jätterolig o tömköra just för att hon är så känslig.

Jag började tömköra henne på "säkra" ställen där jag visste hon gick fram bra och allteftersom har vi kommit underfund med varandra så kan vi gå på ställen där hon måste lyssna på mig. Det viktigaste är att absolut inte bli arg när det blir fel utan analysera varför den gör som den gör och vara helt säker på att man själv inte är skyldig till ett felaktigt tömtag och egentligen själv svängt eller stannat hästen.

Lycka till!

Man tänker ofta inte på att tömmen i sig har en tyngd som vida överskrider en tygels tyngd varför hästarna ofta är mycket känsligare för tömtag än tygeltag. I början när man är ovan själv vid att hantera en töm är man kanske lite för stark. Man tror att man är lätt i handen men tömmens tyngd inverkar också så att spänna tömmen i grimman eller i nosgrimman är ett mycket bra förslag.

sen en annan sak man kan göra är att var auppmärksam på ponnyn, när den börjar vända helt om så flyttar man sig snabbt så man hamnar bakom den igen, driv framåt. milt men bestämt.

Min totto var ett geni på att stanna och sen vända 180grader i tömmen och sen stå öga mot öga med mig och såg väldigt undrande ut.

Det slutade han med i samband att vi började ge oss ut på skogsstigar och så vilket gav honom framåtbjudning. Han gör så fortfarande emellanåt när man går och tråkar i paddock/ridhus.

Men det brukar fungera bra med drivning.

Det är svårare för hästen att svänga runt så som du beskriver om du har stöd på yttertömmen! Om du är på ridbanan och hästen försöker svänga runt så ha fast stöd på yttertömmen samtidigt som du försöker vara bakom hästen. När hästen hamnar med framdelen närmare dig så mister du drivfunktionen framåt.

Ta hjälp av någon som är bra på tömkörning!

Min häst gör sådär om jag inte har tillräckligt koll på drivningen framåt. Märker jag att han är på väg att vända sig om och snurra in sig i tömmarna tar jag i yttertömmen och driver framåt. Stannar inte upp och vänder honom åt rätt håll först, utan jag tar bara i tömmen och driver framåt.

Har han bara fokus på att gå framåt så vänder han inte och sånt heller.

Förut var han en mästare på att snurra in sig i tömmen. Vände sig hastigt om, snurrade snabbt två varv så tömmen hamnade två varv runt halsen och gick iväg. Hade han väl börjat snurra var det mindre lätt att få stopp på det..

Så tajming och driv framåt.

Ett annat tips är att sätta tömmen lägre ner oå sidorna av däckeln och inte genom tömringar uppe vid manken. Då är det lättare att vara stadig och rama in hästen.

Tack för alla tips och tankar. Har provat en del, bl a att sätta så att tömarna går längre ner vilket gör att jag kommer åt honom lättare, testat att driva framåt -röst, töm, spö - ja allt! Provat med extra stöd i munnen, med mindre stöd i munnen m.m. m.m. Men han gör fortfarnade så. Helt oerfaren är jag inte då jag hållt på med körning i 6 år och min förra hade jag inte samma problem med. Dock har jag aldrig kört in en häst men jag vet ju ändå vad jag gör :/ (Hästen det gäller har gått för vagn sedan han var tre och är ljuvlig att köra)

Jag tömkör honom i paddocken nu och när han börjar vända tar jag tydligare med yttertömen (han vänder inåt) men han vrider liksom runt och backar så att han hamnar "ansikte mot ansikte" och skiter fulständigt i mig! Ska jag flytta bakåt och gå igen kommer vi inte många steg förren han gör så igen. Likadant om jag då tar i innertömmen för att få honom att svänga runt och hamna rätt igen, då backar han också… Är det bara fånerier?

#9 Har du testat med medhjälpare också (som jag tipsade dig om)?

#10 - Inte vid tömkörning. Vid longering dock och då sket han fullständigt i att fortsätta efter det att medhjälparen slutat att gå bredvid. Tror att en del sitter i psyket på honom…

#11 Men pröva även vid tömkörning rakt ut i skogen, att ha medhjälpare. Den går vid huvudet i början och smyger sig sedan sakta bakåt så länge det går bra. Strular det till sig ska medhjälparen snabbt som ögat gå tillbaka till utgångspossisionen. Kanske man inte behöver gå ända fram till huvudet varje gång utan bara så långt fram att man hindrar din häst från att vända eller stå still. Sen backar man igen när h*n gör rätt. (Hoppas du förstår vad jag menar) Medhjälparen följer med på hela turen men för varje tur som det går bra går medhjälparen längre och längre bak. Tillslut går ni båda längsbak där du själv är och håller tömmarna.

Självklart är det psyket, särskilt om h*n kunnat det tidigare.

Okej… Får prova!

#13 Håller tummarna!