Rolig tråd :)

Vi behöver träna på:

Att hitta ett lugn, inte bli spänd och stressad bara för att vi är på den vägen där vi brukar trava…

Efter tre veckors vila för hästarna så känner jag att vi behöver träna mer på att spåra. Det smiter ut ett bakben här och en bog där… sånt som vi hade koll på innan vilan. 

Men i övrigt så ska vi jobba med att få taktmässiga travökningar. Samt;

Galoppen behöver få liiite mer power i samlingarna.

Övergångarna behöver bättre kvalité.

Slutorna behöver bli jämnare.

Konditionsmässigt är jag jättenöjd, ska bara bibehålla den här nivån. En liten rolig grej angående konditionen…

Till senaste tävlingen i Åstorp så hade jag medvetet tränat ner månaden innan eftersom han skulle vila tre veckor efter tävlingen. Tänkte att jag får ta att det inte går att köra på som vanligt i Maraton men det känns lite fånigt att formtoppa så sent på säsongen. Så han gick bara varannan - var tredje dag mellan tävlingen i Flyinge i mitten av september till tävlingen i Åstorp som ju gick i mitten av oktober. Dessutom koncentrerade jag mig på dressyren så vi körde bara ca 20 min/pass (plus några minuters skritt och jogg som uppvärmining) på banan under den här perioden. Så kom maratondagen och vi var helt inställda på att ta det mer som träning än tävling. Tji fick vi! 
Vid 4 kilometer på A-sträckan låg vi fyra minuter under mintiden. Det var ju bara att skritta ikapp maxtiden. Tyckte inte att det gick så fort, han travade på i sitt tempo som alltid. Vid 6 kilometer låg vi tre minuter under mintiden, skrittade ikapp maxtiden igen. När vi såg målet på A-sträckan som var 7,5 kilometer så låg vi under mintiden igen och fick skritta sakta, sakta i mål.

Ute på E-sträckan kör vi alltid på mintiden eftersom det är skönt att ha tid på sig om något skulle hända. På väg ut ur första hindret fanns 3 kilometersskylten så det var en bit från E-starten till första hindret. Vi låg väldigt mycket under mintiden vid två kilometer så vi fick skritta en stund innan första hindret. Det blir ju inte bra om man har för mycket tid heller…

Sen skrittade vi mer mellan de sex hindren än vi travade och att ta det lugnt i hindren var lönlöst. Han låg på så att jag inte orkade hålla honom. Lika bra att låta honom galoppera. Han är superhet i trav och alldeles för stark i handen, det blir bara en dragkamp (som han vinner) så det är bättre att galoppera. Han är väldigt stark i kroppen i galopp vilket gör att han är betydligt mer reglerbar än i trav. Inför sista hindret gav jag upp och lät honom för första gången gå för fullt genom hela hindret. Sen var det bara att skritta till mål för att inte gå i mål för tidigt för vi låg ju igen lååångt under mintiden.

Fullständigt oberörd i mål och lite lätt fuktig under däckeln. När vi kom hem senare rusade han ut ut i hagen i en rad bocksprång.

Inte trodde jag att det skulle finnas så mycket ork i kroppen när vi medvetet dragit ner ordentligt på träningen. Blir alldeles imponerad och rörd över hur duktig han är. 

Så, jag känner att jag kan koncentrera mig på annat än konditionsträning i vinter! 

#2 Vi har lite samma upplevelser som du att konditionen vara länge så länge man bara underhåller den med lite körning.

I vårt fall (med vår nordsvenska sto) så har vi ju mer problem med viljan. Vill hon inte så vill hon inte. Konditionen verkar inte spela jättestor roll. Vi var ju också med i Åstorp i höstas och då ville hon inte alls. Ett tag efter så var vi med i "Gåsaracet" och anledningen till det var egentligen bara att vi hade blivit lovade att träna på vattenhindret. Och då minnsann så ville hon en hel del och tog både Gåsaracets 4 hinder + vattenhindret 2 gånger och kom på 3:dje plats bland alla snabba smalbeningar

Vi behöver öva på viljan hos vår häst men vi har inte kommit på hur man gör. Försöker köra mycket i par så hon slipper att gå iväg ensam och sen kör vi ut lite ved med henne vilket hon tycker är dötråkigt och enformigt och då brukar hon piggna till på tävlingarna.

Vi har även inkörning på schemat av en fyraårig KWPN samt våran 4-åriga nordsvensk ska bli lite skogskörd. Vi tror ju mycket på det där med variation. Jo förresten lite tandemkörning har det också blivit. Man ska ju itne göra det enkelt för sig

#3 Svårt när hästarna inte vill. Vi var lite i samma sits tidigare. För oss blev det en nytändning när vi tvåbenta bytte plats på vagnen.
Jag är övertygad om att kondition och styrka är jätteviktigt för att hästarna ska tycka att det är roligt. Om de är helt slut efter varje Maraton så kan det omöjligt vara roligt tillslut. Att träna hästen så att det istället är lätt när den kommer på tävling tror jag är viktigt för att få en glad och positiv häst.
Jag tror också att det handlar om förtroende. Att hästen känner förtroende för kusken. Där spelar även körstil in. 
Jag har flera gånger känt att jag omöjligt kan köra den av banbyggaren tänkta vägen i hindren för det passar helt enkelt inte hästen. Snäva svängar, brytsvängar, att kraftigt dra ner tempot för att sedan accelerera ordentligt på några meter passar inte hästen jag tävlar nu. Han skulle fullständigt lägga av om jag försökte mig på en sådan fulsväng med honom. Man får helt enkelt ta att på vissa tävlingar kommer man inte att vinna några hindertider utan istället sikta in sig på att ge hästen en behaglig resa genom hindren, bygga förtroende och samspel för att sedan kunna vara riktigt giftig när banbygget passar ens häst.

Jag har sett när ni kört några gånger under säsongen och jag tycker inte heller att hon ser trött ut, tvärtom. Ni kör även väldigt mjukt och fint. Svårt att gissa… Ett sto har ju ofta dessutom stooor personlighet och det kan ta ett tag att klura ut vart alla knappar sitter.
Om det var så att hon alltid var ovillig så skulle det kanske kunna vara värt att kolla upp så det inte är ett fysiskt problem.

B-ponnyn som jag tävlade tidigare sålde vi till en parkusk. Nu var han inte dålig på något sätt innan men utvecklingen hade liksom stannat av. Att få en parkompis blev ett stort hopp framåt för honom. Att vara parhäst passar honom som handen i handsken.

Skitsvårt att veta vad man ska hitta på när det inte fungerar fullt ut! Sen när man ändrat något och det bara går superbra så fattar man inte varför man inte gjorde ändringen tidigare.

Kanske vill hon vara inomhushäst och bara tävla på en massa Gåsarace.  Eller ha med en tandemkompis till tävlingarna… 

Hittade den här tråden igen.

#3 Jag har numer också ett sto som ska köras (ja, eller två ston faktiskt men den ena är lika okomplicerad som en jämn valack).
Men vilka bekymmer jag har fått på grund av stohumöret. Det är ju så mycket åsikter så man blir alldeles snurrig. Hon kommer att bli bra, riktigt bra när vi vill samma saker samtidigt. Men vägen dit blir inte lätt… Klurigt!

Ston är baske mig inte lätta alltid och just den här är definitivt den svåraste jag mött, men galet rolig att arbeta med. En riktig utmaning!

Hur går det för er? Visst har hon tävlat riktigt bra i år?

Att träna på i vinter:

De yngre hästarna ska hitta takt och balans samt vara lösgjorda. Tempoväxlingar och att stå stilla lite längre i halterna. Utöver det blir det en del social träning.

Den äldre ska bli starkare och komma ihop sig lite mer i formen, framförallt i samlingarna. Behöver träna lite mer explosivitet.

Vad ska ni träna på i vinter?

Jag tycker att jag kommit en bit med det där lugnet. Det känns i alla fall som om vi förstår varandra lite bättre, jag kan låta honom vara för jag vet att det fungerar bäst. Han kan fortfarande vara hetsig, men inte på samma stressiga sätt, känns det som.

Märkte på lagserietävlingen jag ställde upp i i år att ökningarna är bättre än de var förra året. Det känns roligt även om jag inte aktivt tränat på dem. Tror att även det kommer med att han inte spänner sig lika mycket (läs: jag börjar lära mig att slappna av i tävlingssammanhang och stressar inte upp honom lika mycket)

Vi fortsätter att träna på det framöver också. Ska se om jag kanske kan ta mig iväg på något bollrace och träna på tävlingsnerverna lite till :)

Uppdatering för mig. Vi fick verkligen halterna att sitta förra hösten, men efter nyårets skentur har körningen legat på is. Har fortsatt tömköra, och hoppas under hösten kunna introducera däcket igen.

#8 Hoppas det går bättre. Skenturer klarar man sig utan.

#9 Usch ja! Det var ingen rolig historia. Han var lite bakskygg ett tag efteråt, men nu verkar han ha glömt det.

Vi ska öva på lätt dressyrprogram för ridhus, det kommer bli mycket framåtbjudning, halter och ryggning. Tyckte att han var ganska lydig men just nu har vi väl lite olika åsikter om vad saker och ting betyder ;) så går det väl när man lägger helt andra krav på ponnyn än vad han är van vid. Det känns mest som om han säger "menar du nu? Nä vi stannar om fem meter inte på x" öva öva öva.

Just nu behöver vi öva på backningen. I början innan man har gjort några försök så blir hon tjurig och halvstegrar sig, men jag tror det är för att hon inte förstår helt och blir otålig. Sen efter några gånger så börjar hon fatta och backar rätt bra men ska ändå ha bråttom fram direkt. Har mest tränat vid tömkörningen, när jag kör och försöker backa så blir hon otålig direkt och små stegrar vilket jag inte gillar Tror det kommer krävas mycket upprepning.
Tips någon?

#12 Tipset jag fick från min körlärare till min ponny som betedde sej lite som din, var att börja med att rygga ett steg och sen göra halt. Inte stå stilla jättelänge i början, men så pass att det är en halt. När det funkar, rygga ett steg till och halt osv. För att hon skulle förstå att slut på ryggning inte innebär full fart framåt. Det fungerade för henne.

Nu är vårat problem explosionsartade galoppfattningar… Hon är inte så stark än, så jag misstänker att hon spänner sej för att hon inte riktigt orkar bära sej i galoppen. Min tanke är att träna vidare på fattningarna, snarare än att försöka hålla henne i den spända galoppen längre stunder - men någon annan kanske har någon annan idé?

Hon arbetas, än så länge, bara i töm efter en dikeskörning med vagn…

#13 Det lät bra, ska testa det :)